Brukar ni också känna så att alla måsten och borden blir övermäktiga?
Att listan över allt som ska göras blir så lång att man till slut inte får något alls gjort? Just så känns det för mig för tillfället. Mitt nya jobb kräver all min energi, och det lilla jag har över räcker precis till att fixa mat åt mig och Hanna på kvällarna (Sven jobbar), umgås lite med henne coh få henne i säng. Sen kraschar jag, antingen i sängen eller som i kväll i soffan. Orkar inte ens sätta på tv:n. Och listan blir bara längre och längre.
Borde packa upp alla tomtar och göra lite julfint.
Orkar inte.Borde packa upp och sortera alla mina jobbgrejer.
Orkar inte.Borde lämna in dunjackan till kemtvätt.
Orkar inte.Borde fixa ljusslinga till enen på framsidan.
Orkar inte.Borde fundera på hur många julkort vi ska skicka, skriva dem och posta.
Orkar inte.Borde tvätta killarnas tvätt.
Orkar inte.Borde tvätta bilen.
Orkar inte.Borde köpa julklapp till dagisfröknarna.
Orkar inte.Borde plocka undan, städa, fixa, tvätta, diska.
Orkar inte.Borde boka tid för klippning
. Orkar inte.Borde lämna tillbaka försenade filmer till biblan
. Orkar inte.Orkar inte. Skönt att det är fredag i morgon. Då får jag kärt besök på kvällen.