
... i december, snön slaskar och det är redan mörkt... hur kul är det på en skala? då behöver man piggas upp med en sån här bild!






i dag har det gått 1½ år sen den värsta dagen i mitt liv. dagen då jag förlorade min bäste vän. jag saknar dig så det värker och jag tänker på dig varje dag - så många minnen. jag minns frukostar på akademibokhandeln, latte och focaccia hos italienaren, otaliga hamburgare hos levinskys, alla dessa konserter - tror vi såg varenda svenska band värt namnet. jag minns hultsfredsfestivalen i ett kallt tält, jag minns hotellnatten i norrköping, en bortglömd spisplatta en nyårsafton. jag minns kvällar i din soffa medan du spelade dataspel. backgammon på kanaan-badet, mobbingteater i högdalen, höstlov med julia och amanda på junibacken. du var min livlina när livet var tufft, och jag var din. tyvärr räckte det inte till och nu är du borta.
jag önskar att du hade fått träffa min dotter, att du hade fått bli hennes gudfar som vi planerat. nu går vi till din grav ibland, men du är inte där. du finns på tusen ställen, men inte där. jag berättar för henne om dig och jag vill att du ska bli en ljus person i hennes minne också.
saknar dig.

min dotters första litterära upplevelse var "dipsy dansar" med teletubbisarna. idag hittade hon den boken igen och är strålande glad!!
fika på ulriksdal idag, mysigt... man fick kryssa lite mellan barnvagnarna men saffranskakan var gudomlig och de två nyaste bebisarna (casper och ebba) söta. stortjejerna bumbi och louise kändes gigantiska i jämförelse - tänk vad fort det har gått! ganska skönt att hon har blivit så stor, även om man säkert kommer att sakna bebistiden - men hon är ju liksom mer människa nu! Nu sitter hon här med sin bok och säger "titta titta" hela tiden.