I morse gick jag till jobbet med lätt feber, huvudvärk och lite rossliga rör. Ingenting inte att par Alvedon kan bota, alltså.
Halv två åkte jag hem igen, nu med total avsaknad av röstresurser. Rösten var borta, helt enkelt. Så går det när man ska göra sig hörd över 23 åttaåringar :(
Nu har jag återfått åtminstone lite röst, men inser att det är bäst att hålla tyst så mycket som möjligt resten av dagen. Att stanna hemma i morgon är inte aktuellt, vi ska till simhallen och min enda kvinnliga stand-in i damernas omklädningsrum har redan flaggat för att hon ska vabba. Dessutom ska jag på en kurs på kvällen som jag verkligen ser fram emot.
Min chef Anders sa att jag har ju hela kvällen på mig att tillverka lämpliga skyltar att ta med till simhallen: "Du där! Upp ur vattnet!" Tack för den omtanken, chefen....
Min käre make sa att han skulle komma hem vid fem, så det blir han som får steka pannkakor till hela gänget. Själv ska jag nog lägga mig i badet, tror jag. Dricka en kopp te och vara tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar