Att ha sjukt barn innebär också att sömn snabbt blir en bristvara. Hela veckan har jag sovit på nålar, vaknat till minsta ljud och även haft en sparkande, feberhet lurpa i sängen som helst ska ligga på mig. Med kulmen i natt. Noll sömn för mig, var mer död än levande på jobbet.
Tack och lov hade Hanna inte sovit middag när jag kom hem idag så vi bäddade snabbt ner oss och sov i en och en halv timme.
Nu finns det hopp om livet igen.
(Och vet ni hur frustrerande det är att inte få sova när ens man och barnets far ligger och snarkar och sover gott och inte hör ett ljud? Mycket!)
1 kommentar:
Visst är det jobbigt och oroligt när barnen är sjuka. Det är det värsta jag vet. För mig är oron det absolut värsta men den förstoras av att man inte får sova något...
Skicka en kommentar