Min bror ringde och berättade att en gemensam bekant dött. Han var en viktig person för ungdomarna där vi bodde, och dessutom pappa till en av mina bästa kompisar.
Det är många, många år sen vi hade någon kontakt, men det känns ändå väldigt tråkigt att få sådana nyheter. Självklart tänker jag på hans familj, och hans yngsta lilla dotter som bara är 12-13 år.
Funderar på om jag ska gå på begravningen. Tror det.
1 kommentar:
Mycket sorgligt. Vi har själva en kille i Jonas bekantskapskrets som haft hjärntumör i fler år, plötsligt har den blivit mer aggressiv och han har inte långt kvar. Det är så mycket hemskt här i världen. Dock mycket underbart också som man unnar alla att uppleva länge, länge.
Skicka en kommentar