I kväll har jag varit på föräldramöte på dagis. Före mötet berättade förskolläraren att de vill flytta Hanna från småbarnsavdelningen till Fjärilen, en avdelning med 3-4-åringar.
Självklart har jag vetat att hon står näst på tur, och självklart vill jag att hon ska flytta, jag tror att det blir superbra, och jag är glad att det blir Fjärilen och inte Nyckelpigan, MEN ---
Äsch, förresten. Inga men. Det blir kanonbra. Vår flicka är stor nu.
1 kommentar:
spännande att leka med de stora barnen. Den känslan kommer att återkomma med jämna mellanrum tills... Ja, alltid!
Fråga Görel. Hon fick värsta ångesten när Teodor skulle börja högstadiet...
Skicka en kommentar