Motsägelsefullt?

Det kanske låter lite absurt, men det var faktiskt en väldigt trevlig begravning. Jag är glad att vi gick, och att jag stannade kvar och fikade efteråt.

Det är naturligtvis aldrig roligt med begravningar, och även om man själv kanske inte stod den döde så nära (nu för tiden) så är det jobbigt att se och höra de anhörigas sorg. Jag insåg än en gång hur viktig begravningen är för familjen, hur bra det är att få ta avsked och kunna gå vidare i livet.

När prästen pratade om Anders märktes det tydligt att de kände varandra och hade pratats vid mycket genom sjukdomen och inför bortgången. Jag har ibland varit på begravningar där man knappt fattat vem prästen pratat om, inte kan det där väl vara den person jag kände?

Jag träffade många vänner från min ungdom, och det var trevligt att få prata lite om "den gamla goda tiden" :D Men en sak var rätt påtaglig: tänk vad gamla alla hade blivit!