Minns ni?

Annandagen för tre år sen. Jag hasade runt i Täby centrum, höggravid, och mådde så otroligt dåligt av alla nyheter från Thailand och tsunamin. Jag hade just fått veta att en barndomsvän saknades, och utanför en affär brast det, jag var tvungen att gråta en skvätt i Svens trygga famn.
Usch.
Och vännen, ja honom hittade de först flera månader senare.
Hemskt är bara förnamnet.