släkt-projekt

Ni vet hur det är med släkthistoria, fastrar hit och si och så, och själv kan man bara en bråkdel av vad ens föräldrar vet. Berättartraditionen håller på att dö ut, och nuförtiden vet nog de flesta väldigt lite om sin bakgrund. Sorgligt men sant.

Så i morse, när jag låg och balanserade ytterst på sängkanten efter att Hanna kommit till vår säng, fick jag en idé: jag ska ge ett usb-minne till mina föräldrar och be dem skriva ner allt de vet och allt de minns om min mammas och min pappas familjer. Skriva ner det som det kommer, struktur är inte viktigt. Sen ska jag ge ett minne till Svens mamma också och be henne göra likadant, Svens släkt vet jag av förklarliga skäl väldigt lite om. Jag fick aldrig träffa Svens pappa, Hannas farfar, eftersom han gick bort några år innan vi träffades.

Jag tycker att det är viktigt att man känner till sin bakgrund, och jag vill att Hanna ska veta vem hon är och vad hon kommer ifrån. Att hon vet att hon är en del av det förflutna, av nutiden och av framtiden.

Sen får vi se vart det slutar, kanske skriver vi om våra liv, och ber barnen skriva lite också, och sen kanske vi skickar allt till vulkan.se och låter trycka alltihop i bokform, för att kunna sparas för framtiden. Vi får se.