Varför?

Hanna har kommit i värsta varför-åldern. Jag blir tokig. Idag har vi haft följande samtal:

Mamma, där ligger min sten.
Ja, titta.
Den är blöt.
Ja.
Varför?
Den blev blöt när jag vattnade busken.
Varför?
Den låg för nära, och när jag vattnade blev den blöt.
Varför?
Jag vet inte.
Varför? Mamma, VARFÖR?

Titta, där är några hästar i hagen!
Varför?
Jo dom får vara ute i friska luften och äta gräs.
Varför?
Dom vill vara ute och leka med sina kompisar.
Varför.
Jag vet inte.
Varför? Mamma, VARFÖR?

Ju tröttare hon blev, desto mer ihärdigt blev hennes frågande. Och desto mindre blev mitt tålamod. Till slut fick jag stänga in mig i badrummet en stund för att inte få ett utbrott.

Nu nattas hon av sin far. Och jag ligger i soffan, läser Johan Kinde och dricker te. Det har varit en lång dag.