Sven har jobbat kväll den här veckan, och som vanligt har Hanna och jag fått klara oss själva. Det betyder att det är jag och bara jag som lagar middag, badar och nattar varannan vecka. Kanske inte så konstigt att jag håller hårt på varannan-kväll-nattning när han jobbar dag? (Nej, jag vet, det blir inte rättvist ändå, men det duger för mig).
Hur som helst, det jag vill säga är att jag har lite svårt att komma i säng när han inte är hemma. Det är skönt med en stunds egentid i soffan när Hanna har somnat, och dessutom händer det ofta att jag stannar uppe tills han kommer hem runt tolv, bara för att vi ska hinna träffas i vaket tillstånd och prata en stund då och då. Så idag är jag trött, trött, trött.
Update 23.00: och här sitter jag och väntar, ännu en kväll, istället för att gå och lägga mig. H somnade med kläderna på i ren protest mot dumma mamma, bonussönerna är på sina rum och bonusdottern utflugen. Men han kommer nog snart, min älskling.
3 kommentarer:
Jag kan förstå att du är trött! Tänk på de som är ensamstående. De har ingen alls att byta av med. Aldrig. Någonsin. De måste alltid handla, tvätta, laga mat, natta, bada, diska, städa jämt å ständigt.
Hur gör de egentligen och hur orkar de? Jag brukar tänka på dem ganska ofta. Tur att man ändå är två även om ena veckan blir supertung.
Och med det menade jag inte att göra en fjäder av din höna, om du hajjar vad jag menar.
jag hajjar.
de veckor som han jobbar dag är vi stora familjen, så vi får nästan aldrig någon tid för oss själva nu - varannan helg, på sin höjd. skiftjobb suger.
Skicka en kommentar