Såg ni på Arga snickaren nyss? Familjen som bodde i ett totalt obeboeligt hus, där precis allt behövde fixas? Mot slutet säger arga snickaren åt dem att gå och packa för de ska åka till ett mysigt hotell, äta gott och sova gott och bara umgås (han gav dem iofs en uppgift, men strunt i det nu), barnen var i goda händer - åååh, vad jag skulle vilja höra just de orden just nu. Ett dygn på tu man hand utan barn, hus och måsten, det är precis vad vi skulle behöva nu, Sven och jag. (Men vi konstaterade just att varenda helg i mars är mer eller mindre inbokad... suck)
Jag är jätteglad att jag har ett jobb där jag och Hanna kan ha lov ibland, men det ställer ganska stora krav på mig som mamma. Alla andra barn är på dagis, det finns inga jämnåriga att leka med, och jag måste vara 100% närvarande hela tiden. Idag hade jag sett fram emot att få åka och storhandla ensam, men det funkade inte eftersom Sven behövde jobba i badrummet och Hanna var alldelels för trött för att roa sig på egen hand. Jag får ta handlingen med henne i släptåg i morgon istället, så där rök den chansen till lite tid för mig själv.
1 kommentar:
Tänk vad saker och ting förändras. När E var yttepytte var veckans bästa när jag fick gå ensam till tvättstugan. Jag tog med mig en bok eller ett korsord, sen satt jag där och häckade i två timmar.
Det är nog den enda perioden i mitt liv som jag gjort hoppsasteg hela vägen dit!
Skicka en kommentar