Vilket fantastiskt mästerverk! Häromkvällen läste jag de två första kapitlen för Hanna (efter en lång diskussion om döden och vart man kommer när man dör). I kväll har vi sett sista avsnittet i filmen på tv, och jag har lovat att vi ska läsa om vad som händer när Skorpan kommer till Nangijala ikväll. Jag vet inte om det är för tidigt, men jag märkte när vi såg det läskiga på tv att hon faktiskt sållar bort sånt som hon inte förstår - hon tar inte in det, helt enkelt. Och kanske är det bra att få sagan en liten bit i taget.
Hanna har mycket funderingar om döden just nu, kanske beroende på att jag har varit på två begravningar på kort tid. Jag försöker att svara på alla frågor så ärligt jag kan, men visst är det skönt att slippa säga "jag vet inte" och istället berätta om Nangijala där det ännu är sagornas och lägereldarnas tid. Det känns mer trösterikt att tänka sig att Sture och Tony är där nu och väntar på sina nära och kära medan de sitter och metar på den gamla stenbron nere vid ån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar