Min filosofiska dotter, del 2

Hannas farfar dog för tolv år sen och varken hon eller jag fick träffa honom. Men hon pratar ofta om honom, gärna på kvällarna när hon ska sova. Ikväll blev hon riktigt hjärtskärande ledsen och grät mycket och länge efter sin döde farfar. Hon vill så gärna träffa honom att hon till och med reviderade sin fallande-stjärna-önskning. Länge har högsta önskan om hon ser en fallande stjärna varit att hon ska få vingar och ett trollspö, men ikväll fick att träffa farfar flytta upp på första plats. Som nummer två skulle hon önska sig vingar, trollspö, en mobil och en urvacker klänning. Trea kom att bli lite, lite större. Men bara lite, hon vill absolut inte bli en gammal tant, det grät hon också över.

Det känns som att vi kommer att ha en del filosofiska diskussioner framöver. Om livet och döden och livet efter detta. Djupa saker. Jag är så tacksam över att ha hennes förtroende i dessa frågor, min kloka lilla dotter.