Sista gången

Varannan vecka har jag två stressiga eftermiddagar. Sven jobbar kväll och jag jobbar till halv fem, och måste sen skynda mig hem i rusningstrafiken (3.2 mil) för att hämta Hanna. Jag hatar dessa dagar, känner mig så stressad och pressad att jag absolut inte är någon bra bilförare. Jo jag veeeet att hon har det bra på dagis och att det inte spelar någon roll med några minuter hit eller dit, yada yada...

Men igår när jag kom hem slog det mig - att det var sista gången. Nästa vecka hämtar Sven på tisdag - onsdag, och veckan efter det har jag börjat på mitt nya jobb, vilket innebär högst tio minuter från dörr till dörr (med bil). Skönt.