Jobbar som en iller hela dan, och känner hur värken i kroppen bara blir värre och värre. Slutar klockan fyra, svinhungrig, åker till dagis och funderar febrilt på vad vi ska äta i kväll. Finns det så att vi kan steka oss varsin hamburgare, jag och Hanna? Eller blir det pasta med köttbullar i kväll igen? In på dagis, trött och med tidernas huvudvärk, och vet redan nu att jag inte kommer att bli världens bästa mamma i kväll.
Då. Ängeln träder in i rummet. "Hanna kan komma med oss hem, om du vill" säger han. "Hon kan äta hos oss och sen kommer jag över med henne runt sju".
Så ni ser. Änglar finns. Dagens ängel heter Robin och är pappa till Stor-Elin.
Och nu sitter jag här och har just tryckt i mig tre mackor med skinka och ost, en banan och två knäckemackor med kaviar. Plus en stor kopp te. Life is sweet. Det är bara lite choklad som saknas.
1 kommentar:
Är det inte toppen att man har sånna vänner! Precis sådär har vi haft det under hela våran tid på Kuskgränd. Det var fantastiskt att man kan få den hjälpen när man behöver det som bäst.
Jag undrar om det kommer att bli så här..?? Jag tror inte det.
Skicka en kommentar