Ju äldre jag blir, desto viktigare är det för mig att jag får mina åtta timmars sömn varje natt. Och som mamma till Hanna betyder det att man går upp senast klockan åtta även på helger (tack och lov är hon inte sorten som vaknar halv sex varje morgon...) om man nu inte lyckas förhandla till sig en sovmorgon (kanske en gång i månaden?). Så för att lyckas få sova så mycket som jag vill gäller det att komma i säng i tid.
I går gick jag och la mig halv tio. Jag slocknade direkt jag släckte lampan, och vaknade lite senare av att Sven kom in i rummet. Först trodde jag att han just hade klivit upp och att det var morgon, men sen såg jag att klockan var 23 nånting. Gud så underbart att få somna om igen!
Kul för er att veta, va??
1 kommentar:
Jag är likadan! Fast det värsta jag vet är att gå och lägga mig och än värre är det att gå upp på morgonen.
Jag tror jag behöver mer än 8 timmar/ natt för att vara pigg på morgonen, men det har jag inte tid med! Då får jam ju lägga sig direkt efter middagen och det har jag inte precis lust med! Brukar försöka komma i säng vid 22.30- 23 och när klockan ringer vid 05.10 är jag mer död än levande...
Egentligen borde jag väl sova senast vid 21.00 eller nåt.
Skicka en kommentar