Det är en stor kväll i Hannas liv. I kväll ska hon för första gången sova över hos en kompis. Hos Elin förstås, som hon varit bästis med sen inskolningen på förskolan för mer än fem år sen.Det känns konstigt att inte ha henne här hemma, och ännu konstigare blir det väl när det är sovdags.
Jag blir lite melankolisk, jag tycker att det går så fort nu.... kan man bromsa tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar