Det finns en sak som jag har skjutit upp in absurdum, en sak som skulle ha varit klart för länge sen. Idag bad jag Hanna om hjälp, jag ville att hon skulle spela in några fraser som jag skulle använda till uppgiften. Samtidigt beklagade jag mig och berättade hur ogärna jag ville göra det här, och sa att vi kan göra det senare, en annan gång.
"Men mamma" sa då mitt kloka barn. "Om vi gör det nu med en gång så är det ju klart sen!"
Ja, kan man annat än lyssna på såna visdomsord? Och nu är uppgiften färdig och inskickad. Det tog kanske en halvtimme.
Hanna - min nya livscoach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar