I går kväll vaknade Hanna plötsligt och klagade över värk i höger öra. Hon var ledsen och kunde inte somna om så hon fick lite Alvedon. I morse sa hon att det hade gått över.
Idag på eftermiddagen gjorde det ont igen. Men den här gången i vänstra örat. Mer Alvedon, men hon fortsatte ändå att beklaga sig ibland. En slurk till innan läggdags, och nu håller vi tummarna för en smärtfri natt.
Men som den datavana morsa av 2000-talet som man är så har jag såklart googlat. Vad jag förstod av det hon sa så har hon också lock för örat, så förmodligen är det så att hennes slemhinnor är svullna av förkylningen, vilket är helt normalt. Och eftersom det var det andra örat hon hade ont i i kväll så är jag inte orolig.
När vi växte upp var min ena bror ett sånt "öron-barn", med otaliga öroninflammationer (till skillnad från mig som mig veterligen aldrig har haft det). Hanna har aldrig tidigare haft problem med öronen, och jag hoppas verkligen att hon ska slippa det i framtiden också. Så nu håller vi tummarna!
Visar inlägg med etikett hönsmamma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hönsmamma. Visa alla inlägg
tisdag 17 februari 2009
måndag 22 september 2008
akut
Hanna har jätteont. Just nu sover hon, på en rejäl dos Alvedon. Jag stannar hemma idag, men vi får nog åka in med henne. Det som oroar mig är att det här är fjärde gången det händer, och alltid samma arm. Något händer i armbågen som gör att hon får ont. Vad? Kommer hon att få en massa problem när hon blir äldre?
Men jag vet. De kommer att klämma och känna, kanske röntga, och sen får vi åka hem. Sen i kväll eller i morgon kommer hon att börja använda armen igen, och vi kan pusta ut.
Fast så ont som hon hade i natt, så ont har hon inte haft de förra gångerna.
Stay tuned.
Men jag vet. De kommer att klämma och känna, kanske röntga, och sen får vi åka hem. Sen i kväll eller i morgon kommer hon att börja använda armen igen, och vi kan pusta ut.
Fast så ont som hon hade i natt, så ont har hon inte haft de förra gångerna.
Stay tuned.
måndag 1 september 2008
Hanna har börjat stamma igen.
Vi märkte det lite i våras, men det försvann helt under sommaren. Nu när hon har börjat på dagis igen är det tillbaka, och även dagispersonalen har märkt det.
Sven säger att en av hans söner också stammade när han var liten, och att det var för att få uppmärksamhet. Kanske hänger det ihop med att det är många barn och hög ljudnivå på dagis? Men varför sitter det då i hela helgerna? Och när ska man börja oroa sig på allvar?
Vi märkte det lite i våras, men det försvann helt under sommaren. Nu när hon har börjat på dagis igen är det tillbaka, och även dagispersonalen har märkt det.
Sven säger att en av hans söner också stammade när han var liten, och att det var för att få uppmärksamhet. Kanske hänger det ihop med att det är många barn och hög ljudnivå på dagis? Men varför sitter det då i hela helgerna? Och när ska man börja oroa sig på allvar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)