Enough already

Jag längtar till sportlovet, som börjar nästa måndag, men jag längtar nästan ännu mer till måndagen om två veckor. Då är sportlovet slut så då kan snön försvinna. För det gör den väl? Försvinner när lovet är slut? Snälla, säg att den gör det. Jag behöver barmark, gympaskor och tussilago nu. All snö gör mig klaustrofobisk snart, BORT ska den. Please??

lite mer, tack...

I morgon börjar jag jobba igen efter nästan 3 veckors jullov. 19 lediga dagar, för att vara exakt. Det känns helt okej att börja igen, jag har ju nytt jobb och känner mig peppad, och dessutom börjar vi med två studiedagar, så eleverna träffar jag inte förrän på måndag.

Men.

Jag var så himla trött när lovet kom att jag var i fullkomlig koma de första dagarna. Sen kom julen och allt vad det innebär, och sen dök barnen upp och det blev nyår. Vi målade och tapetserade köket, och det är jag verkligen jättenöjd med. Men jag skulle vilja be om några fler lediga dagar, bara några till - för det är först nu jag känner att jag börjar komma igång, och det är så mycket jag skulle vilja fixa med här hemma. Jag har inte tid att jobba!

Fast jag får väl vänta till helgen kommer och hoppas att inspirationen coh lusten finns kvar då. Och förhoppningsvis kanske det inte är lika dödens kallt då som idag - den planerade turen till tippen fick ställas in pga kylan, men den är verkligen akut!

Kvällens lista

1. Städa köket
2. Sova

Status

Antal påskkärringar: 0
Mängd påskkärringgodis kvar: mindre än hälften
Antal ofyllda påskägg: 7
Antal barn som ska få påskägg: 4
Antal meningslöst blogginlägg: 1
Antal som kommer att läsa detta med intresse: 0

När man åker förbi dagis

och ser att det står brandbilar på parkeringen.

Då är man glad att man redan har hämtat sin unge!

Skönhetsrådet jämför lärosäten

University of Glasgow

vs

Stockholms universitet

vad gör man inte för kärleken?

Trots huvudvärk, feber och ont i örat och att jag helst av allt vill stanna i sängen har jag nu

• duschat och tvättat håret
• klätt på mig
• borstat tänderna
• plattat luggen
• ritat dit ögon

Allt detta för att göra min älskade make sällskap i ett bankärende.

Han vill dessutom bjuda mig på lunch på kvarterskrogen, något jag är lite skeptisk till ehuru jag

1. inte är särkilt hungrig
2. inte vet om jag orkar med att vistas bland folk längre än nödvändigt

fast å andra sidan vet jag ju att det är dumt att tacka nej när man blir utbjuden ;)

Och dessutom måste jag ändå köpa mer acitylsalicylsyra och paracetamol och allt vad det heter.

jomenvisst

Här kan man göra en test och se hur norrländsk man är. Jag blev 24% norrlänning - "helt okej, med tanke på att du varken bor eller är född i Norrland!"

Jo.

Liknelser

Ingen har väl missat att min käre bror sprang marathon i lördags. Nu kommer en liten jämförelse:
Att springa marathon är som att föda barn.
Du behöver flera månader av förberedelser, ibland med fysiskt obehag.
Du ser fram emot loppet/förlossningen med skräckblandad förtjusning.
Loppet/förlossningen tar flera timmar och är bland det värsta du varit med om.
När du kommer i mål/barnet föds känner du en enorm lycka och tillfredsställelse.

Min svägerska Annika: "Enda skillnaden är att när du föder barn kan du inte avbryta om det blir för jobbigt och ta bussen hem".

Jag medger att liknelsen haltar ibland, men visst finns det likheter?