Ingen har väl missat att min käre bror sprang marathon i lördags. Nu kommer en liten jämförelse:
Att springa marathon är som att föda barn.
Du behöver flera månader av förberedelser, ibland med fysiskt obehag.
Du ser fram emot loppet/förlossningen med skräckblandad förtjusning.
Loppet/förlossningen tar flera timmar och är bland det värsta du varit med om.
När du kommer i mål/barnet föds känner du en enorm lycka och tillfredsställelse.
Min svägerska Annika: "Enda skillnaden är att när du föder barn kan du inte avbryta om det blir för jobbigt och ta bussen hem".
Jag medger att liknelsen haltar ibland, men visst finns det likheter?
1 kommentar:
Det finns det faktiskt! Men jag skulle aldrig välja att springa så långt, möjligtvis till bussen... Fast jag tycker att de som springer så där fantastiskt långt och i sådan värme dessutom är väldigt duktiga.
Skicka en kommentar