Scenario, onsdag kväll.

Jag nattar Hanna. Vi läser "Rut, Knut och Lilla Tjut", "Stora Molly, lilla Molly" och "Bu och Bä i blåsväder". Sen släcker vi lampan och Hanna börjar böka runt medan jag sjunger "Lilla goa trollungen min" hundraelva gånger. Allt är precis som vanligt, alltså.
Sen somnar hon, men vaknar till innan jag hinner gå. Hon börjar gnälla och sen sätter hon sig upp och tok-kräks.

Läge just nu: ungen är klarvaken och på ett strålande humör. "Nu är jag sjuk!" jublar hon, gång på gång.

Yähäy, med andra ord. Vitpeppar och desiskum ahoy.