söndag 13 april 2008

Engla

är död och jag saknar ord.
Jag tänker på hennes familj och vänner i kväll.

Men jag är arg också. När en unge inte ens kan få cykla hem mitt på dagen i ett gudsförgäten håla ute på landet utan att falla offer för knäppskallar - nej, jag saknar ord. Det får inte hända.
Vi måste se till att det inte händer igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Usch! Jag fick en kall kår som gick genom hela mig när jag läste.

Jenny sa...

När jag tänker på vad hon kanske har utsatts och det faktum att hon efter detta hemska bragdes om livet och att hon var så liten och värnlös så känns det som om tiden står stilla och jag vill kräkas. Om jag sedan snuddar vid tanken på att ett av mina barn skulle.... Nä, jag kan inte tänka klart tanken ens. Det är för hemskt.

Anonym sa...

det var nog fler än jag som låg sömnlös i går kväll. Jag låg och tittade på min vackra dotter som sov så fridfullt, så omedveten om världens ondska. Jag tänkte på Engla och på hur rädd hon måste ha varit. Och sen funderade jag länge på avd vi kan göra för att motverka sånt här.