Bloggen har varit lösenordsskyddad ett par dagar, eftersom det kom till min kännedom att en eller flera föräldrar till mina elever brukar läsa den. Denna person har reagerat på ett av mina tramsiga inlägg och klagat anonymt hos min chef. Anonymt.
Min första reaktion blev att stänga ner, men nu har jag bestämt mig för att fortsätta skriva. Det finns alltid folk som inte har något annat för sig än att försöka sänka andra, tänk vad mycket trevligare världen skulle vara om du istället la den energin på att peppa och uppmuntra! En klapp på axeln ibland är bra mycket mer konstruktivt än anonyma lappar i chefens fack.
Nåja. Nu måste jag lägga band på mig och inte skriva allt jag tänker om det här. Jag ska bara konstatera att det är tur att jag har en klok chef. Och att det spelar ingen roll hur engagerad man är i jobbet, hur mycket tid man lägger ner på att försöka få fason på andras ungar, det finns alltid dom som hellre letar fel. Och att anonyma klagomål är rätt meningslösa eftersom man inte kan bemöta dem på ett vettigt och konstruktiv sätt. Om man inte kan stå för sina åsikter ska man heller inte yttra sig.
Jaha, nu har jag antagligen skrivit lite mer än jag borde, i alla fall. Se där som det kan bli.
3 kommentarer:
Det är bra min dotter, stå på dig bara. du har mitt fulla stöd.
Och varför. Varför läser en förälder din privata blogg???
Vill man verkligen veta allt om ens barns frökens privatliv??
I smyg t.om! Är det verkligen reko?
Jag bara undrar.
Nä, har man helt rent mjöl i påsen själv kan man ju klaga- men har man inte det, då ska man vara tyst.
Eller åtminstone vara så rakryggad att man tar upp det med dig öga mot öga.
Helt rätt beslut och grattis till att ha en vettig chef! Jag är anonym för att jag vet att min chef skulle bli skogstokig, näe topptunnor tokig, om vi gjorde något liknande att blogga på vår fritid... Han anser att han har rätt att styra vår fritid. Suck, vad säger man?!
Skicka en kommentar