
Jag minns min egen förlovning. Den ägde rum exakt tre månader efter den där magiska dagen när vi satt på en brygga vid Vallentunasjön och bestämde att vi skulle bli ett par. Planen var att vi skulle återvända till bryggan och förlova oss där, men vi kunde inte hålla oss: när klockan slagit tolv och det hade blivit den 30 augusti växlade vi ringar hemma i sängen. Några dagar senare promenerade vi ner till bryggan, och då var jag glad att vi inte hållit oss till planen - vattnet var grönslemmigt och illaluktande, och brevid bryggan flöt en stor död fisk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar