Jag håller på med mina utvecklingssamtal i skolan. Jag har 25 elever och varje samtal tar ca 30 minuter att genomföra. Därtill kommer minst lika mycket tid i för-och efterarbete - alltså ca 25 timmars jobb som jag ska utföra utöver mitt vanliga jobb. Inget konstigt med det, jag gillar att träffa barnen tillsammans med sina föräldrar och även om det är slitigt så är det också väldigt givande.
Men. Av dessa 25 samtal är det fyra (4) som har missat sin tid. Som helt enkelt inte har dykt upp som avtalat. Och det är det här jag sitter och retar upp mig på i kväll. Varför tror de att deras tid är viktigare än min? Och att få komma till skolan och prata med läraren om sitt barn, är inte det något man skriver in med eldskrift i almanackan, för vad kan vara viktigare?? Jag är alltid väl förberedd inför varje samtal, jag går där laddad till tänderna och väntar på att de ska dyka upp - och så kommer de inte. Ofta har jag även förberett barnet på att snart kommer mamma och pappa, du får vänta här med mig - nähä, de hade visst glömt... Glömt en tid de själva har fått välja. Hoppsan då.
Betänk motsatsen. Att vi bokar in ett samtal och när de kommer är jag totalt oförberedd, kanske inte ens på plats. Är det ens tänkbart? Nej.
Nä, nu går jag och lägger mig. Känner mig gum-ilsk, och då är det bäst att lägga ner för idag.
1 kommentar:
Jag fattar inte sånt!
Hur kan man glömma bort sitt eget barn! Det bevisar ju bara hur lite man bryr sig om sitt barn.
Jag blir skitarg!
Skicka en kommentar