Dagen har tillbringats på Domarudden, en frilufts- och konferensanläggning utanför Åkersberga. Väldigt trevligt och produktivt, och vädret! Vädret! Solen har fullkomligt vräkt ner hela dagen, och vi tog en promenad runt 2.5km-spåret efter lunch. Härligt!!
Men en konstig sak. När vi åt lunch (utomhus) satt en mamma med sina barn vid bordet brevid, en pojke i 4-årsåldern och en bebis, kanske 10 månader eller så. Bebisen fick tag på saltkaret och satt och snuttade på det, och mamman tyckte att det var sååå gulligt och charmigt! Hon busade med bebisen, och tog flera kort på det charmiga busiga snuttandet. Sen plockade hon ihop alla saker, ställde saltkaret på bordet, tog sina barn och gick därifrån. Kvar på bordet: ett bebissnuttat saltkar.
Hur tänker folk? Ett: att få i sig okända mängder salt är verkligen inte att rekommendera för småbarn, skulle inte förvåna mig om det stackars barnet har drabbats av njursvikt eller liknande vid det här laget. Två: och hur kul blir det för övriga gäster att använda saltkaret? Bebisslem på köpet, liksom. Bläää!!!
Nä, jag kan fortfarande inte fatta. Och sen är jag lite arg på mig själv som inte gjorde något, bara förfärades.
3 kommentarer:
Men du gjorde visst något ju!
Du förmedlade ju vidare till hela din läsarskara att man ska undvika att använda saltkar som står på bord på offentliga ställen!
Jag kan lova att alla som läser detta kommer att tänka sig för innan de häller salt på sin egen mat. De kommer att ta saltkaret av ren vana, sen kommer de att börja tänka på ditt inlägg, och sen kommer de att ställa tillbaka karet på bordet igen.
Jag som älskar salt kommer absolut INTE att hälla offentligt salt på min mat igen!
Tack :) !!
ja tacka vet jag Donken och andra ställen där man får saltet i små påsar. Ska nog se till att alltid ha några såna i väskan hädanefter.
Exakt! Jämte den obligatoriska handspriten!
Skicka en kommentar