SOS stilakuten

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att shoppa kläder till mig själv, och sen Hanna föddes har min garderob antagit misärartade tillstånd. Just nu har jag på mig ett par jeans (mina enda) från flashiga Stadium, en urtvättad topp från exklusiva Primark (engelsk lågpriskedja) och underkläder från eleganta Lindex (tror jag - fast strumporna är från Primark de med). Inte särskilt upphetsande alltså. Suck.

Men som de flesta andra tycker jag om att känna mig fin ibland, och de gånger jag har anledning att klä upp mig blir den här klädbristen väldigt påtaglig. Jag vet att jag har mig själv att skylla, och NEJ, det handlar inte om pengar, men jag blir alltid lite ledsen när jag VILL klä upp mig men inte kan för garderoben mest liknar en UFF-låda.

Häromhelgen var jag hos mina föräldrar och tittade på lite bilder från de senaste årens högtider, tex jul och lite andra familjekalas, och på de flesta bilder har jag på mig en och samma blus - en vit som jag fått ärva av min mamma. den är fin, men lite varation skulle inte skada.

Jag vet. Det är bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut på en omfattande shoppingrunda. Men det är ju såååå triiiist!!!! Önskar att jag hade en personal shopper som visste allt om min storlek och min smak som bara kunde komma hem med fullastade kassar och fylla garderoben med nya roliga fräscha plagg. För när jag nån gång ger mig ut --- så kommer jag hem med nåt till Hanna, nya kalsonger till Lucas och kanske i bästa fall nån topp som jag slitit åt mig i ren desperation. På det sättet bygger man inte upp en fiffigt koordinerad garderob.

Så här och nu ger jag mig själv ett tidigt nyårslöfte: nästa år ska jag satsa på nya kläder till mig själv, och det är helt okej om jag tjuvstartar före nyår. So help me God!