I dessa tider

Idag var jag inne på Gengåvan, den lokala varianten på Läkarmissionen och Myrorna. Tanken var att titta efter ett par skidor till mig själv. Hanna gillar att åka skidor och jag tänker att det skulle vara kul att vi åker tillsammans. Däremot är jag inte sugen på att betala flera tusen, vilket det kostar i sportaffärerna. Nåväl, jag hittade ganska mycket att välja på så jag köpte inget.

I affären gick en mamma omkring och samlade på sig leksaker. Begagnade McDonaldsleksaker, en gammal Barbie med tufsigt och smutsigt hår, en rosa legobåt och lite annat. Julklappar, helt klart. Och det var något i mammans blick som verkligen berörde mig: sorg och skam. Jag tänker på det klappberg som dagligen växer sig större här hemma, och jag känner en sån enorm tacksamhet för allt vi har. Alla är inte lika lyckligt lottade.

När jag hade hämtat Hanna på dagis och vi skulle åka hem så klagade hon för att hon inte fick plats med fötterna och hon ville att jag skulle skjuta fram sätet framför så att hon fick mer utrymme. Stackars Hanna var nog inte beredd på den moralpredikan hon fick då om hur glad hon ska vara som har en fin bil att åka i och att det minsann inte är alla barn som har det så bra :)