Krasch

Hanna har en ny kompis hemma. Eller inte ny, utan en gammal dagiskompis, men en som aldrig har varit här och lekt förut. Det har tagit ganska lång tid för dem att komma igång med leken, men nu har de kommit till ro och leker med Hannas älv-hus.

Vi är ju mest vana vid att ha Elin här, och hon är hemmatam här och vet precis hur vi har det. Leken flyter lugnt när hon och Hanna leker. Den här kompisen som är här idag har mer "spring i benen" och började med att ha rundbana i full fart här hemma. Sen välte hon saker, rev ner handdukshängaren i badrummet och slog sönder två av Hannas snöglober så att det blev fullt med vatten och glassplitter på golvet i rummet.

Nu ska jag börja fixa tacos, för det talade hon om redan igår på dagis att hon tyckte var gott :)

Hemma bäst

Ser på Aktuellt, som handlar om resenärer som väntar på inställda tåg och försenade bussar. Om väglaget i landet och alla bilolyckor som förväntas ska inträffa i jultrafiken. Och jag är så GLAD att vi inte ska nånstans! Vi sitter trygga här hemma, vi har allt vi behöver (förutom det allra sista som ska inhandlas i byn i morgon) och vi behöver inte åka någonstans överhuvudtaget. Julefriden närmare sig, och i kväll har vi fått glögg hos grannarna :)

aj igen

Jag gjorde det igen idag. Ramlade på jobbet. Fast den här gången var jag utomhus, i mina inneskor, och plötsligt for benen iväg åt helt annat håll än vad jag hade tänkt. Reslutatet blev två rejäla svullnader på ena benet (blir nog blått i morgon) och återigen en öm handled.

Vart ska det här sluta?

aj då

Jag ramlade på jobbet idag. Snubblade på en mattkant och föll som en fura (som tur var var det ingen som såg mig...). Först gjorde det ont i vänster höft och knä, och i höger handled, men det avtog snart.
Men nu. My God! Jag är helt ledbruten och det känns som om hela kroppen har tagit stryk!
Men det är väl så det blir när gamla tanter går och trillar. Man får väl vara tacksam att inte lårbenshalsen rök.

hallå trafikant

Nu kommer ett tips från coachen:
Om du måste krocka med en älg, sikta på bakbenen. Älgar har sin tyngdvikt på bogen och frambenen, och smäller man i där kan man få älgfulingen genom rutan. Och det vill man inte. Alltså: bakbenen.

Det är mitt mantra när jag kör på alla höstmörka vägar här ute på landet och det bara kryllar av självmordsbenägna älgar i dikena.

Jamen vad var det jag sa?

Tv:n är trasig, bilen är trasig, kylskåpet har dödsrosslingar.
Men Hannas huvud är i alla fall helt.

Olyckor

• Hanna gjorde en baklängessaltomortal ned från sängen, landade på huvudet och skrapade upp ett tio cm lång skrapsår i skarven mellan pyjamaströja och -byxor. Otröstlig, men ett Bamseplåster gjorde susen.
• Vår TV stängde av sig själv medan jag var uppe och nattade, och går ej att sätta igång nu. Den röda lampan bara blinkar på ett besynnerligt sätt.

Ja, det var två saker. Väntar bara på den tredje. Min bil ska in på service i morgon, där finns alla chanser att saker och ting ska f*cka upp sig.