I fem år har jag bott i Vallentuna. Här känner jag nästan ingen, möjligen morsar man på nån granne eller dagisbekant på Ica. Ganska skönt.
Men nu. Nu kommer jag att träffa på kollegor, elever och föräldrar överallt. På Ica, på systemet, i duschen på badhuset.... Folk kommer att prata om att de har sett "fröken" och hennes familj.
Tack och lov bor jag in andra änden av byn från skolan räknat, så jag har inga elever i grannområdet, det är jag glad för.
Kanske oroar jag mig i onödan. Och jo, det är det där med duschen på badhuset jag ser minst fram emot.