Idag när vi bakade lyssnade vi på en julskiva och då dök den här klassikern upp. Då berättade jag för Hanna om bakgrunden, hur det var svält i Afrika och att en kille som hette Bob (Geldof) hade suttit och tittat på tv och blivit så ledsen. hur han samlade ihop alla sina musikkompisar och hur de gjorde den här låten, och hur alla pengar de tjänade användes för att hjälpa de som svalt.
Fortfarande, nästan 30 år senare, är detta en av mina absoluta favorithistorier. Geldofs självbiografi är nästan sönderläst, åtminstone de kapitel som handlar om Band Aid och Live Aid. Det är nog svårt att förstå för dagens ungdomar, vilken jättegrej det här var och hur det engagerade folk runt hela världen.
För mig är det det här julen handlar om. Glöm inte bort dem som inte har det lika bra som du i jul.
