En man av järn

Vi tog tåget till stan. Vi gick på bio och såg filmen "Bilar 2". Vi tittade på Pride-paraden. Vi åt god mat på Vapiano. Vi lekte i Humlegårdens lekpark. Vi räknade hundar. Vi tog tåget hem. Vi bjöd en kompis på kaffe.

Och hela dagen, från 07.00 till 19.44, har min bor Masse genomfört Kalmar Triathlon. 3.8 km simning, 180 km cykel och 42 km löpning. Han är familjens Iron Man. Du är grym, Masse.

Ett måste så här års

Idag när vi bakade lyssnade vi på en julskiva och då dök den här klassikern upp. Då berättade jag för Hanna om bakgrunden, hur det var svält i Afrika och att en kille som hette Bob (Geldof) hade suttit och tittat på tv och blivit så ledsen. hur han samlade ihop alla sina musikkompisar och hur de gjorde den här låten, och hur alla pengar de tjänade användes för att hjälpa de som svalt.

Fortfarande, nästan 30 år senare, är detta en av mina absoluta favorithistorier. Geldofs självbiografi är nästan sönderläst, åtminstone de kapitel som handlar om Band Aid och Live Aid. Det är nog svårt att förstå för dagens ungdomar, vilken jättegrej det här var och hur det engagerade folk runt hela världen.

För mig är det det här julen handlar om. Glöm inte bort dem som inte har det lika bra som du i jul.

Laganda och magsjuka

Ligger i soffan, magsjuk och eländig - det kom blixtsnabbt nu på kvällen, och när övriga (Lena, Vida, Hanna och Sven) gick och la sig stannade jag i soffan för en natt i karantän. Ytterst otrevligt, och jag ska bespara er alla detaljer...

Men ändå. Vilken lyckans natt. Vilken fantastisk kämpainsats av det svenska skidlandslaget. Trots kräksmak i näsan kan jag inte låta bli att känna mig glad. Min gamle favvo Anders Södergren - vilken kille, va? Från att ha ramlat, legat sist så kämpar han sig fram och hjälper sina lagkamrater att ta både guld och brons.

Om ni inte såg det så missade ni något. Det är vackert ibland.

jag MÅSTE ladda min kamera!

Idag har min far och min bror varit här hela dagen och jobbat i vårt badrum. Nu är all el färdig, duschblandaren är på plats, och toaletten (den gamla, vi bytte inte) har fått flytta ut från tvättstugan.

Det som nu återstår är duschväggarna, själva duschgrejerna, handfat och spegel med lampa. Och en del småsaker som toapappershållare, handdukskrokar och annat lull-lull.

Men nu kan vi i alla fall använda toaletten, det är vi glada för!

TACK Björne och pappa för att ni ställer upp så fantastiskt och hjälper oss att få ett fint badrum!

Halleluja moment

Idag var jag med om något underbart på jobbet. Vill inte skriva några detaljer, men en elev visade prov på riktiga kämpakrafter och gjorde en fantastisk prestation. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på det. Det vi såg var resultatet av en riktig laginsats där både elev, föräldrar och vi lärare har jobbat envist och länge, och nu fick vi skörda frukterna.

Det är sånt här som gör att man orkar - när man ser elever utmana sig själva och lyckas med det som för bara några månader sedan hade varit en omöjlighet.

Oh vad jag älskar mitt jobb!

Och nu åker jag snart till Arlanda och hämtar min älskling.

ute

Veckans trötthet hängde fortfarande kvar nu på förmiddagen, ackompanjerad av en lätt huvudvärk. Men eftersom mina föräldrar fortfarande var kvar här (de har nyss åkt) kändes det inte svårt att ta sig i kragen.

I stället tog jag med mig mormor och dotter ut i vårsolen, där vi ägnade en timme eller så åt att plocka undan pulkor, skidor, snöskovlar och sånt. Sen greppade vi såg och sekatör och gav oss på att beskära vårt stackars lilla äppelträd medan Hanna premiärgrävde i sin sandlåda (vi ligger i förhandlingar om att få göra oss av med den, men då vill hon ha någon annan form av större leksak som tex gunga eller rutschkana. Hmmmm....). Till sist tog vi ner granljusgirlangen som hängt uppe och lyst en liiiiten aning för länge, enligt vissa.

Det var skönt att få komma ut i trädgården, vi gick ett varv och kikade lite och gjorde lite planer för vad som ska göras. När vi kom in var tröttheten som bortblåst, och efter en rejäl pannkakslunch var jag på banan igen!

As we speak slutar Svens kurs nere i Ljungby och snart kommer han att sätta sig i bilen för att köra hela långa vägen hem. Eftersom vi knappt har hunnit träffats i veckan som gick (grisvecka = han jobbar kvällsskiftet) har jag saknat honom enormt de senaste dagarna. Vi hinner aldrig prata om alla de där småsakerna som man säger till varann hela tiden, utan det blir bara det viktigaste man tar över telefon. Antingen är det jag som jobbar och inte hinner prata, eller så är det han. Det tär, kan jag säga.

Och badrummet då? Jo, nu är det färdigkaklat och sååå snyggt! I veckan blir det fogat, och sen återstår bara resten :)

Min pappa är en riktig hjälte, han har jobbat hårt i flera dagar nu för att vi ska få det fint i badrummet. Hur återgäldar man sånt?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen

Arga snickaren måste ju vara den nye Jesus. I min mening är han veckans höjdpunkt. Bäst, helt enkelt.