lördag 29 november 2008

den ultimata julsången


För mig är det här julsången med stort J. Nästan 25 år senare ryser jag fortfarande när jag ser videon. Människorna som gjorde det här är så välbekanta för mig, nästan som gamla vänner, de utgjorde en viktig del av mitt liv då i mitten på 80-talet. Duran Duran, U2, Police, Spandau Ballet, George Michael, Bananarama, Paul Weller....

Om ni inte har läst Bob Geldof's självbiografi, "Is this it?", måste ni göra det. Sidorna som handlar om Band Aid och Live Aid är fantastisk läsning. Särskilt minns jag hans jämförelse mellan Band Aid och USA for Africa: när "Do they know it's Christmas time?" spelades in släntrade Sting in från gatan med morgontidningen under armen, ingen var stajlad och fiffad, alla kom som de var och hade roligt tillsammans. När "We are the world" skulle spelas in i USA var det ett gigantiskt kändisjippo med champagne, kaviar och väldigt mycket stjärnglans. Geldof var inbjuden men kände sig rätt malplacerad i glamouren... och självklart reagerade han och tyckte att omkostnaderna var för höga, de pengarna skulle ha gått till de svältande i Afrika istället.

Så om du är intresserad av 80-talsmusik, läs boken! Jag har den, om du vill låna.

Och lyssna på låtens budskap: tänk på de som är mindre lyckligt lottade än du nu till jul. Jag lovar att jag ska göra det.

Och här kan du höra b-sidan på singeln, där alla artisterna lämnar sina egna julhälsningar. (Missa inte David Bowie vid 2:22, ståpäls! Och Sir Geldof himself på slutet!)

6 kommentarer:

Masse sa...

Stora hår! Och Bono sjunger fortfarande skjortan av alla andra.

P sa...

Det är verkligen den juligaste låten all times och jag kan inte annat än hålla med Masse!
Bono är idolen!

Anonym sa...

Jag har ju också levat flera år med den här musiken och instämmer med er "ungar"! Ma

Anonym sa...

Ståpäls är verkligen rätta ordet - the ultimate x-mas song. John Taylor, mmm... Får även Malmköping-flashbacks; vindsrum, dusch i källare, tre röda julkulor glatt dansande i förnstret, inget kylskåp...det var tider det!

Jag är nästan som du sa...

Anna: jepp, stark Malmköpingsfeeling. Jag minns tillåmed hur det luktade :)

Anonym sa...

Nä,jag tycker nog att Boy George är den som var bäst.Vilken enorm bredd det fanns inom brittisk pop på den tiden.Själv associerar jag mest till en kaotisk resa till Sälen i en gammal SAAB 96.