Jag vet,

jag är usel på att uppdatera. Men det finns inget att skriva om. Ni missar inget roligt, jag lovar.

För er som kanske undrar

Jag finns här. Ni ser mig inte, men min ande svävar över bloggen. Snart har jag samlat ihop tillräckligt med ord för att skriva något intressant. Håll ut, keep the faith.

meh åååh!

Äter en turkisk peppar (det ideala godiset, ungarna vill inte ha så man får ha det ifred) och upptäcker sen att en bit av en tand lossnat.
Fast om det bara är en liten liten flisa, inte behöver man gå till tandläkaren då? Hon skulle väl ändå bara slipa till det vassa va?

Men håll med om att man kan ha roligare en lördagkväll. Turkisk peppar, Körslaget, tvättstugan och en sönderbiten tand. Håll med om det.

Och det här mina vänner är mitt sista blogginlägg. För den här månaden, alltså.

andra bullar

Efter en förmiddag med närmast febril aktivitet (besök i Täby centrum och månadens storhandling) har vi nu däckat i soffan alla tre. Sven sover, Hanna tittar på Pettson coh leker lite och jag slösurfar. Skönt, men nu börjar det krypa i mig. Funderar på om jag ska baka lite bullar? Det var länge sen.

Jag menar, när det är femton minusgrader ute behöver man väl inte gå ut? Även om solen skiner??

Nä, bullar får det bli. Vaniljbullar.