Min kloka dotter

Det finns en sak som jag har skjutit upp in absurdum, en sak som skulle ha varit klart för länge sen. Idag bad jag Hanna om hjälp, jag ville att hon skulle spela in några fraser som jag skulle använda till uppgiften. Samtidigt beklagade jag mig och berättade hur ogärna jag ville göra det här, och sa att vi kan göra det senare, en annan gång.

"Men mamma" sa då mitt kloka barn. "Om vi gör det nu med en gång så är det ju klart sen!"

Ja, kan man annat än lyssna på såna visdomsord? Och nu är uppgiften färdig och inskickad. Det tog kanske en halvtimme.

Hanna - min nya livscoach.

Kallt

I går dog vår panna. Ddet kommer en kille (han som installerade den för tre år sen) och tittar på den, och jag hyser gott hopp om att han ska få igång den utan problem. Men det medför att vi inte har något varmvatten, och det blir ju lite besvärligt.... dessutom har det blivit ganska svalt i huset, och eftersom han rådde oss att slå av ventilationssystemet (eftersom det bara skulle dra in en massa kalluft) så är luften rätt sunkig. Vi slog på elelementet i köket och i vårt sovrum igår, men jag fick stänga av inne hos oss, det blev för varmt... TUR att det inte är -25 ute som förra vintern!!

Jag steg upp tidigt (kl. 9) för att hinna tvätta en eller två maskiner innan pannkillen kommer, för sen i eftermiddag åker jag och Hanna till mormor och morfar en sväng. Hon blir kvar där till söndag eftersom Sven och jag ska bort på galej. Hanna sover fortfarande i skrivande stund men ska snart väckas. Hon har namnsdag idag lilla stumpan.... så det kanske får bli en ny film att titta på under bilresan? Smurfarna??

Morr

Äntligen kom mitt Traderafyndade fat - men då hade det gått sönder i frakten.... depp!!!

Att skjuta upp saker.

Ni vet ibland när man skjuter upp saker gång på gång, drar sig för att göra just den där grejen, utan någon speciell anledning? Och sen när man äntligen gör det så tar det typ ingen tid alls? Det problemet har jag när det gäller att plantera. Jag köper gärna hem plantor, men sen blir de stående, för själva gräva-grop-grejen är ju såååå tråååkig!

Förra året köpte vi två häggmispelplantor för att täppa till ett hål i häcken som snöplogen åstadkommit. De plantorna (som visade sig vara liiite fel sort, visserligen misplar, men inte exakt samma som de vi har) blev stående i sina krukor hela sommaren och till slut hade jag dödförklarat dem.

När våren kom visade det sig att det fanns lite liv i den ena. Jag klippte bort allt dött, och mot alla odds växte den och blev en jättefin planta. I sin kruka. I kväll, ett drygt år efter inköp, har jag äntligen gjort det.

Det tog exakt tre minuter.

Nu ska jag bara få tummen ur med de två hostor jag köpte i våras (i alla fall den ena ser fin ut fortfarande), tomatplantan som står i sin lilla planteringskruka i köksfönstret, och för att inte tala om alla sommarblommor som fortfarande inte kommit ner i sina fina krukor. Vilken dag som helst nu.

Freitag!

Halsontet försvann under natten, helgen är här och det har jag firat med att sätta på en maskin vittvätt, tömma diskmaskinen och göra flyta-eller-sjunka-experiment med Hanna.

Tänkte göra KSS i kväll (köttfärssås och spagetti) men spagettin är visst slut. Det finns snäckpasta, men jag funderar ändå på om jag kanske ska göra nåt roligare, typ en köttfärspaj eller så?

Och sen, efter middagen börjar det riktiga partyt: då åker jag till Coop Forum och *tadaa* STORHANDLAR! Fatta galet kul!!

Ögon

Linser + läsglasögon.

Eller inga linser och progressiva glasögon. Som funkar halvbra.

På bara ett år eller två har mina ögon åldrats med en skrämmande fart. Det är extremt frustrerande att jag inte längre kan läsa de där minsta små bokstäverna. Nu har det gått så långt att jag gärna har läsglasögonen på när jag sitter vid datorn, så var det inte för bara nån vecka sen.

Jag funderar allvarligt på att kosta på en laseroperation, men vad händer då om ögonen fortsätter att förändras? Man kanske ska vänta tills de har stabiliserat sig?

Under tiden fortsätter jag att morra över mina icke samarbetsvilliga ögon.

Hemma

Sjuk. Trist. Och inte kan man titta på tv, då får man bara ångest. Jordbävningar, tsunami och kärnkraftskatastrofer, orkar inte ta in allt elände!

Prosit

Med sorg i hjärtat och snor i näsan har jag avbokat helgens två träningspass. Är förkyld och ont i hela kroppen. Nu håller vi bara tummarna för att det värsta går över till måndag, för då m å s t e jag vara på jobbet.

jobbigt läge

När klockan är mycket och filmen äntligen är slut. När man äntligen ska få gå och lägga sig.
Då. Då vill man inte plötsligt komma ihåg att man har en maskin full med tvätt som måste hängas. Och att sängen saknar lakan.

Riktigt jobbigt, faktiskt.

Dålig sak med att somna i soffan mellan sju och halv nio

1. Man är pigg när man egentligen borde gå och lägga sig.

Update kl. 01:32 - fortfarande pigg. Och uppe. Suck.

SOS stilakuten

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att shoppa kläder till mig själv, och sen Hanna föddes har min garderob antagit misärartade tillstånd. Just nu har jag på mig ett par jeans (mina enda) från flashiga Stadium, en urtvättad topp från exklusiva Primark (engelsk lågpriskedja) och underkläder från eleganta Lindex (tror jag - fast strumporna är från Primark de med). Inte särskilt upphetsande alltså. Suck.

Men som de flesta andra tycker jag om att känna mig fin ibland, och de gånger jag har anledning att klä upp mig blir den här klädbristen väldigt påtaglig. Jag vet att jag har mig själv att skylla, och NEJ, det handlar inte om pengar, men jag blir alltid lite ledsen när jag VILL klä upp mig men inte kan för garderoben mest liknar en UFF-låda.

Häromhelgen var jag hos mina föräldrar och tittade på lite bilder från de senaste årens högtider, tex jul och lite andra familjekalas, och på de flesta bilder har jag på mig en och samma blus - en vit som jag fått ärva av min mamma. den är fin, men lite varation skulle inte skada.

Jag vet. Det är bara att bita i det sura äpplet och ge sig ut på en omfattande shoppingrunda. Men det är ju såååå triiiist!!!! Önskar att jag hade en personal shopper som visste allt om min storlek och min smak som bara kunde komma hem med fullastade kassar och fylla garderoben med nya roliga fräscha plagg. För när jag nån gång ger mig ut --- så kommer jag hem med nåt till Hanna, nya kalsonger till Lucas och kanske i bästa fall nån topp som jag slitit åt mig i ren desperation. På det sättet bygger man inte upp en fiffigt koordinerad garderob.

Så här och nu ger jag mig själv ett tidigt nyårslöfte: nästa år ska jag satsa på nya kläder till mig själv, och det är helt okej om jag tjuvstartar före nyår. So help me God!

Surt

Idag har jag haft två separata upplevelser av sur mjölk. Först på lunchen när en elev med laktosintolerans klagade över att det var "pulver" i hans mjölk - och den visade sig vara från mitten av september. Och sen nu i kväll när jag tömde Hannas matsäckstermos och chokladen hade förvandlats till en grynig sur massa.

Nu har jag den där sura doften i näsan och den vill inte släppa. Allt luktar surt. Eller är det jag själv som har passerat bäst-före-datum och surnat?

Rest in peace

I dag tappade jag vår laptop i golvet. Den likosm gled längs benet och landade med en ahörnet före i vår mjuka matta. Sånt ska väl en dator tåla, kan man tycka, men icke. Den är död. Sven har försökt boota om den, men det funkar inte heller. Nu sitter han och skruvar isär den, men hoppet är nog ute. Fanken också. Och inte har vi hunnit betala våra räkningar heller, och Sven har bara bank-ID som är inlagd på bara just den datorn.

Tur i oturen: att jag har min jobbdator hemma och att jag lyckades komma ihåg min inloggning. Så nu ska vi bara ordna en bankdosa åt Sven så att vi kan fixa våra räkningar. Och viktigast av allt: jag kan surfa!!

och här sitter jag och retar upp mig

Jag håller på med mina utvecklingssamtal i skolan. Jag har 25 elever och varje samtal tar ca 30 minuter att genomföra. Därtill kommer minst lika mycket tid i för-och efterarbete - alltså ca 25 timmars jobb som jag ska utföra utöver mitt vanliga jobb. Inget konstigt med det, jag gillar att träffa barnen tillsammans med sina föräldrar och även om det är slitigt så är det också väldigt givande.

Men. Av dessa 25 samtal är det fyra (4) som har missat sin tid. Som helt enkelt inte har dykt upp som avtalat. Och det är det här jag sitter och retar upp mig på i kväll. Varför tror de att deras tid är viktigare än min? Och att få komma till skolan och prata med läraren om sitt barn, är inte det något man skriver in med eldskrift i almanackan, för vad kan vara viktigare?? Jag är alltid väl förberedd inför varje samtal, jag går där laddad till tänderna och väntar på att de ska dyka upp - och så kommer de inte. Ofta har jag även förberett barnet på att snart kommer mamma och pappa, du får vänta här med mig - nähä, de hade visst glömt... Glömt en tid de själva har fått välja. Hoppsan då.

Betänk motsatsen. Att vi bokar in ett samtal och när de kommer är jag totalt oförberedd, kanske inte ens på plats. Är det ens tänkbart? Nej.

Nä, nu går jag och lägger mig. Känner mig gum-ilsk, och då är det bäst att lägga ner för idag.

måndag

Idag har det varit en superkrävande dag på jobbet. En sån där som dränerar en på all energi, ni vet. Då känns det skönt att ta en kvällspromenad på tu man hand med maken, och få prata ur sig allt utom räckhåll för nyfikna barnaöron. Tack för att du finns och för att du lyssnar!

aj igen

Jag gjorde det igen idag. Ramlade på jobbet. Fast den här gången var jag utomhus, i mina inneskor, och plötsligt for benen iväg åt helt annat håll än vad jag hade tänkt. Reslutatet blev två rejäla svullnader på ena benet (blir nog blått i morgon) och återigen en öm handled.

Vart ska det här sluta?

aj då

Jag ramlade på jobbet idag. Snubblade på en mattkant och föll som en fura (som tur var var det ingen som såg mig...). Först gjorde det ont i vänster höft och knä, och i höger handled, men det avtog snart.
Men nu. My God! Jag är helt ledbruten och det känns som om hela kroppen har tagit stryk!
Men det är väl så det blir när gamla tanter går och trillar. Man får väl vara tacksam att inte lårbenshalsen rök.

suck

Var hos optikern idag. Dags för linskoll och nya linser, ett halvår för 1 700:-. Dessutom utprovning av nya glasögon, progressiva (ja, jag är medelålders), snygga bågar (Burberry), pris 8300:- (och det var inte bågarna som var dyra, glasen gick på nästan 4000:- styck).
Summa 10 000:-.

Det blir inga julklappar i år, ungar.

bävar

Den 20 november blir min sista dag på jobbet. Efter elva år plus nästan en termin säger jag farväl och går vidare mot nya äventyr. Jag bävar redan för den dagen. Det blir inte lätt att säga adjö till alla kollegor och elever efter så lång tid. Usch, näää.

träffad

"Låt ingen stjäla din glädje" uppmanar Hannah Graaf på sin blogg idag. Och jag känner att hon vänder sig direkt till mig. Jag omges av energitjuvar och negativa krafter varje dag nuförtiden, och det håller sakta men säkert på att sänka mig. De har tagit bort glädjen med att gå till jobbet och fått mig att tvivla på min egen kompetens.

Men som tur är har jag mina flytbojar, mina kajplatser i tillvaron, de som lyfter upp mig och peppar när det behövs. De som talar om för mig att jag gör ett bra jobb och att jag inte ska låta mig luras till något annat. Det är dem jag kommer att sakna när jag byter jobb.