Att skjuta upp saker.

Ni vet ibland när man skjuter upp saker gång på gång, drar sig för att göra just den där grejen, utan någon speciell anledning? Och sen när man äntligen gör det så tar det typ ingen tid alls? Det problemet har jag när det gäller att plantera. Jag köper gärna hem plantor, men sen blir de stående, för själva gräva-grop-grejen är ju såååå tråååkig!

Förra året köpte vi två häggmispelplantor för att täppa till ett hål i häcken som snöplogen åstadkommit. De plantorna (som visade sig vara liiite fel sort, visserligen misplar, men inte exakt samma som de vi har) blev stående i sina krukor hela sommaren och till slut hade jag dödförklarat dem.

När våren kom visade det sig att det fanns lite liv i den ena. Jag klippte bort allt dött, och mot alla odds växte den och blev en jättefin planta. I sin kruka. I kväll, ett drygt år efter inköp, har jag äntligen gjort det.

Det tog exakt tre minuter.

Nu ska jag bara få tummen ur med de två hostor jag köpte i våras (i alla fall den ena ser fin ut fortfarande), tomatplantan som står i sin lilla planteringskruka i köksfönstret, och för att inte tala om alla sommarblommor som fortfarande inte kommit ner i sina fina krukor. Vilken dag som helst nu.

Roligt?

Men sh*t vad tiden går fort när man har --- roligt/stressigt/mycket att göra. Redan torsdagkväll och här sitter jag och borde hänga tvätt/dammsuga/bära ut Ikeakartonger till bilen f.v.b till tippen. Tittar på René Nyberg och "Byggfällan" som är den direkt rip-off från fyrans "Fuskbyggarna" - de har inte ens försökt göra nåt eget av programidén. Oh well.

Vi har fint besök i helgen - idag kom Jocke med hem från dagis och ska stanna till måndag. Jocke är en docka som följer med barnen hem över helgen, och skriver dagbok från varje familj. Vi har väntat länge på att det ska bli vår tur, och idag hände det. Jocke har funnit sig väl tillrätta och är redan kompis med Hannas favvogose, hunden Lort. I morgon kanske han ska få följa med mig till jobbet, eller så får han hålla Lort sällskap här hemma.

Vårt domino då? Jotack, det går sakta framåt och jag hyser gott hopp om att vi ska bli klara till helgen. Utlovar här och nu lite bilder så småningom.

Ha det gott, vänner!

fri tid

Hanna är hos en kompis och jag har så många borden:

• städa
• klippa gräset
• tvätta
• träna
• ut och gå
• sortera tvätt
• rensa i röran i hallen
• med mera med mera

men jag orkar inte. Till mitt försvar kan jag berätta att jag varit ensam med 23 sexåringar hela dagen. Ingen rast, inga toabesök, ingenting. Så det känns rätt skönt att bara sitta här och njuta av en solig vårkväll, det blommande äppelträdet och alla maskrosor. Det andra får vänta.

Hur tänker folk? Egentligen?

Dagen har tillbringats på Domarudden, en frilufts- och konferensanläggning utanför Åkersberga. Väldigt trevligt och produktivt, och vädret! Vädret! Solen har fullkomligt vräkt ner hela dagen, och vi tog en promenad runt 2.5km-spåret efter lunch. Härligt!!

Men en konstig sak. När vi åt lunch (utomhus) satt en mamma med sina barn vid bordet brevid, en pojke i 4-årsåldern och en bebis, kanske 10 månader eller så. Bebisen fick tag på saltkaret och satt och snuttade på det, och mamman tyckte att det var sååå gulligt och charmigt! Hon busade med bebisen, och tog flera kort på det charmiga busiga snuttandet. Sen plockade hon ihop alla saker, ställde saltkaret på bordet, tog sina barn och gick därifrån. Kvar på bordet: ett bebissnuttat saltkar.

Hur tänker folk? Ett: att få i sig okända mängder salt är verkligen inte att rekommendera för småbarn, skulle inte förvåna mig om det stackars barnet har drabbats av njursvikt eller liknande vid det här laget. Två: och hur kul blir det för övriga gäster att använda saltkaret? Bebisslem på köpet, liksom. Bläää!!!

Nä, jag kan fortfarande inte fatta. Och sen är jag lite arg på mig själv som inte gjorde något, bara förfärades.

Torsdag

Döttrarna håller på med något projekt - det bankas ute i hallen, och med jämna mellanrum kommer Hanna och frågar efter ståltråd och krokar och annat.
Jag borde städa men ids inte. Lena och Vida kommer i morgon och de får gilla läget.
Jag längtar efter vår, men just nu snöar det.
Så nu vet ni hur vi har det här.

Äntligen!

Idag blev det lite varmare, så nu har vi äntligen tagit oss till tippen. Underbart!

En sak mindre

Bilen är tvättad. Gjorde det på lunchen, samtidigt som jag åt en Statoilmacka. Så nu kan jag stryka den punkten från alla måsten.

Skolavslutning i morgon

Om man skulle ta och raka benen? Måla tånaglarna? Stryka frökenkjolen?

första gången

Idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut. Jag blev kallad häromåret, men då ammade jag fortfarande och då fick man inte gå.

Jag har varit på mammografi.

Viktigt och nödvändigt och en helt okej upplevelse, trots det ovana i att stå med naken överkropp inför en vilt främmande människa som bökade och bände för att få mig i rätt position.
Tre till fyra veckor tar det innan jag får besked. Så i värsta fall blir det en jobbig jul... men sköterskan sa att hon tyckte det såg bra ut. Låt oss hoppas att hon har rätt.

nähä...

... tänk om man skulle resa sig ur soffan och laga lite mat åt sig och sin unge? Och kanske kånka ner brorsornas tvättkorg och börja beta av den?

Om jag inte bara vore så förjordat trött.