Hur tänker folk? Egentligen?

Dagen har tillbringats på Domarudden, en frilufts- och konferensanläggning utanför Åkersberga. Väldigt trevligt och produktivt, och vädret! Vädret! Solen har fullkomligt vräkt ner hela dagen, och vi tog en promenad runt 2.5km-spåret efter lunch. Härligt!!

Men en konstig sak. När vi åt lunch (utomhus) satt en mamma med sina barn vid bordet brevid, en pojke i 4-årsåldern och en bebis, kanske 10 månader eller så. Bebisen fick tag på saltkaret och satt och snuttade på det, och mamman tyckte att det var sååå gulligt och charmigt! Hon busade med bebisen, och tog flera kort på det charmiga busiga snuttandet. Sen plockade hon ihop alla saker, ställde saltkaret på bordet, tog sina barn och gick därifrån. Kvar på bordet: ett bebissnuttat saltkar.

Hur tänker folk? Ett: att få i sig okända mängder salt är verkligen inte att rekommendera för småbarn, skulle inte förvåna mig om det stackars barnet har drabbats av njursvikt eller liknande vid det här laget. Två: och hur kul blir det för övriga gäster att använda saltkaret? Bebisslem på köpet, liksom. Bläää!!!

Nä, jag kan fortfarande inte fatta. Och sen är jag lite arg på mig själv som inte gjorde något, bara förfärades.

Barn i vagn? Nej tack!

Äntligen ett ord i rättan tid! (Klicka)

Äckligt

I går var jag hos tandläkaren. Tänderna var helt okej, förutom en tappad lagning i en kindtand, men jag fick skäll för att jag slarvar med tandtråd. Nån som hört den förut?
Tandläkaren gjorde rent mellan mina tänder (en synnerligen blodig historia), och sen fick jag med mig några plackers hem.
Idag upptäckte jag att en av dem var använd. Jag kan bara hoppas att det var den som användes i min mun i går, men självklart åkte den direkt i soppåsen.

Hur äckligt är inte det?

telefonterror

Det senaste halvåret eller så har jag med jämna mellanrum blivit uppringd av personer som först vill tacka mig för att jag har varit med i en undersökning, och sen vill erbjuda mig det ena eller det andra.

Nyss ringde en kille som först tackade blablabla, och när jag ifrågasatte vilken undersökning det var och när jag hade deltagit i den kunde han inte riktigt svara. Sen ville han skicka en massa nummer av "Laga lätt" till mig för bara 49:-. Jag tackade nej och bad honom dessutom att plocka bort mig från deras listor så att ingen ringer mer.

"Laga lätt"? Jag har aldrig i hela mitt liv köpt en matlagningstidning och jag är inte sugen på att börja med det nu heller.

Jag hatar telefonsäljare!

Sånt här tycker jag är outsägligt osmakligt.
Att tävla i att trycka i sig så mycket mat som möjligt på kortast tid.


.....


Nä, jag saknar ord.