Hur tänker folk? Egentligen?

Dagen har tillbringats på Domarudden, en frilufts- och konferensanläggning utanför Åkersberga. Väldigt trevligt och produktivt, och vädret! Vädret! Solen har fullkomligt vräkt ner hela dagen, och vi tog en promenad runt 2.5km-spåret efter lunch. Härligt!!

Men en konstig sak. När vi åt lunch (utomhus) satt en mamma med sina barn vid bordet brevid, en pojke i 4-årsåldern och en bebis, kanske 10 månader eller så. Bebisen fick tag på saltkaret och satt och snuttade på det, och mamman tyckte att det var sååå gulligt och charmigt! Hon busade med bebisen, och tog flera kort på det charmiga busiga snuttandet. Sen plockade hon ihop alla saker, ställde saltkaret på bordet, tog sina barn och gick därifrån. Kvar på bordet: ett bebissnuttat saltkar.

Hur tänker folk? Ett: att få i sig okända mängder salt är verkligen inte att rekommendera för småbarn, skulle inte förvåna mig om det stackars barnet har drabbats av njursvikt eller liknande vid det här laget. Två: och hur kul blir det för övriga gäster att använda saltkaret? Bebisslem på köpet, liksom. Bläää!!!

Nä, jag kan fortfarande inte fatta. Och sen är jag lite arg på mig själv som inte gjorde något, bara förfärades.

Fråga

Var och storhandlade idag. Avstämning, förstås. Killen i kassan suckade, hans fjärde på en timme - men den första där allt stämde. Han berättade att en tant hade missat 12 varor.
Missat.
Eller "missat"?

Nu till min fråga: hur många varor får man "missa" och fortfarande ha tillgång till shop-express? Vore jag Coop skulle jag behålla hennes kort.

Å-å-å masse!

Idag är det den här dagen igen. fast idag, om ni fattar, inte i morgon. Det är idag han springer ut på åländska landsbygden, rundar en kon (en kon, inte en ko - tänk brännboll i plugget) och springer tillbaka igen. Bror min, alltså. Heja Masse!

Inte jag

Andra bloggare ordnar frågestund för sina läsare - ställ en fråga i kommentarsfältet så svarar jag, typ. men om man som jag har två eller max fyra läsare som dessutom känner mig rätt bra så känns det meningslöst.... synd, det verkar kul!

telefonterror

Det senaste halvåret eller så har jag med jämna mellanrum blivit uppringd av personer som först vill tacka mig för att jag har varit med i en undersökning, och sen vill erbjuda mig det ena eller det andra.

Nyss ringde en kille som först tackade blablabla, och när jag ifrågasatte vilken undersökning det var och när jag hade deltagit i den kunde han inte riktigt svara. Sen ville han skicka en massa nummer av "Laga lätt" till mig för bara 49:-. Jag tackade nej och bad honom dessutom att plocka bort mig från deras listor så att ingen ringer mer.

"Laga lätt"? Jag har aldrig i hela mitt liv köpt en matlagningstidning och jag är inte sugen på att börja med det nu heller.

Jag hatar telefonsäljare!

Ring BRIS!

Lite lätt sammanbiten....

snygg-onsdag

I morse när jag såg mig i spegeln såg jag - en häpen älg med grisögon. Jag var helt svullen i ansiktet, inte bara runt ögonen utan överläppen stod nästan rakt ut. Först trodde jag att jag hade fått en stroke, men sen insåg jag att det måste vara någon allergisk reaktion. Jag hade dessutom klåda lite här och var, bland annat i handflatorna som var röda och stickiga. Vet fortfarande inte vad det var som utlöste det här, men har två teorier: antingen duschtvålen (har använt en som jag inte provat på ett tag) eller Start-müsli med nötter som jag åt i går kväll. Har aldrig reagerat så här förut, och absolut aldrig efter att ha ätit nötter.

Jag åkte till apoteket under dagen och köpte allergitabletter, typiskt att jag inte tänkte på det i morse, jag har ju sånt hemma ju!

Om jag ser likadan ut i morgon stannar jag hemma och ringer till doktorn.

Det blev visst några dagars bloggpaus, men nu är jag tillbaka!

botemedel

Tittar på ett program om en extremt fet man som lever i sin säng hemma hos sin mamma. Han är lika gammal som jag och han vägde som mest nära 600 kilo. Sexhundra!

Plötsligt är jag inte lika sugen på att småäta längre.

Update: OMG, nästa avsnitt i serien ("Generation fett" på 3:an) ska handla om feta damer som tjänar pengar på att visa upp sig och sätta sig på folk. Jepp, måste ses.)

sömnlöshet och vad man kan göra istället

I natt var det lite svårt att få nån ordentlig snurr på sömnen. I stället ägnade jag mig åt djupt filosofiska funderingar. Till exempel gick jag igenom hela alfabetet för att se om alla bokstäver fanns representerade som första bokstaven i släktens förnamn. Till exempel A: Agneta, Amanda, Anki, Anna, Annika (både med c och k), Adrian, Andreas. Ja, kära läsare, jag förstår att ni hemskt gärna vill se en komplett lista, men ni får nöja er med detta smakprov. I stället vill jag uppmana alla att göra en egen lista, men vänta tills ni ligger där och inte kan sova.

Förresten kan jag meddela att vi, så vitt jag vet, täcker upp alla bokstäver utom Q, X, Y, Ä och Ö. Men då har jag i ärlighetens namn räknat med pappan till min brors bonusbarn (han börjar på Z, det var enda anledningen till att han räknades. Begreppet släkt kan vara ganska generöst, som ni märker. Moderna tider, ni vet.) Nu ska jag ringa min farbror och övertala honom att vid 80 års ålder ändra stavningen av sitt förnamn till Qurt.

träffas?

Vi gör verkligen allt för att inte träffas, jag och min man. I måndags sov han på hotell i Ljungby, i tisdags kom han hem sent, i går åkte han direkt från jobbet till Wallmans för julbord. Idag träffades vi på dagis för pysselkväll, sen åkte vi hem och lagade mat och sen skildes våra vägar igen: han gick upp för att natta Hanna och jag åkte ut på landet för att hämta hem yngsta sonen. I morgon efter jobbet åker han till svärmor i Kopparberg och jag åker till Nyköping för att hälsa på mina föräldrar och fira mina brorsdöttrar. På lördag kväll när vi är hemma igen ska han på en till julfest, och på söndag ska jag träffa mina gamla förskollärarkompisar. Sen är det måndag igen och en ny grisvecka börjar - när han jobbar kväll och vi aldrig ses.

Puh! Ska det verkligen vara så här??

Nytt extraknäck?

I morgon ska vi till Kopparberg igen. Sven ska på klassträff, ni vet en sån där som arrangeras av nåt smart företag. Det är flera årgångar som är inbjudna, bland annat Hannas kusin Camilla som är 5 år yngre än Sven. Festen ska vara på "Klacken", en restaurang en bit utanför byn.

I dag på eftermiddagen kom ett mail från festarrangören som meddelar att Klacken inte har fått utskänkningstillstånd för festen. Alltså med ett drygt dygns varsel. Man fattar att arrangörerna inte är helt nöjda med det beskedet. Festen ställs inte in, utan alla får ta med egen dryck. Till allas glädje, kan jag tro, eftersom det (som Camilla så riktigt påpekade) kommer att bli billigare. Problemet är väl bara att alla kanske inte hinner få veta det förrän Bolaget har stängt?

Så här ser jag min chans till extraknäck. Jag kanske skulle fylla bilen med öl och sprit och parkera lite lägligt utanför restaurangen i morgon kväll? Ambulerande bar, liksom. Och sen kan jag köra hem alla, mot en mindre ersättning förstås.

Bartender OCH taxichaffis, två av mina drömyrken!

Spring-time

Om ni råkar befinna er på Åland i morgon och får syn på den här killen:

då kan ni heja lite från mig!

(Det är förstås min käre, galne bror som ska springa Åland maraton, i stormen...)

Och kolla här hur han såg ut för sju år sen!

Hälsorapport

Det är nåt konstigt på gång.

I flera dagar har jag mått halvdåligt, nästan feber, svullen i halsen, dov huvudvärk som inte ger sig trots alvedon, ont i munnen eftersom tungan är full med blåsor/känns alldeles sårig och uppfrätt.

Det där med tungan är värst. Igår efter ett antal lektioner kändes det nästan som att jag måste sluddra, eftersom jag knappt kunde röra tungan.
Fy vad äckligt. Hoppas ni inte har läst ända hit.

Men vad kan det vara???? Och när ska det gå över???

nobelt

Jean-Marie Gustave Le Clézio.
Så heter årets Nobelpristagare i litteratur.
Där ser man.

Men frågan kvarstår - har han kört på en fågel nån gång?

Heja Masse!

Idag är det dags att mentalt hålla tummarna för lillebror Masse igen. Den här gången är det Lidingöloppet som står på programmet. 30 km terräng. Förra året var det regnigt, blött och lerigt, men förhoppningsvis är det lite bättre i år.

Du är galen Masse, men vi gillar dig ändå!

Update: 2.54.46

Dagens inköp

Viktmanschetter att ha runt hand- eller fotled när man går/springer/tränar.
0.5 kg, lättaste vikten.
Varför? Tja, varför inte?

Tro't eller ej

men det känns som att det skulle kunna bli ett träningspass i gryningen i morgon! Är riktigt sugen på att prova mina nya dojjer...

Update: näää, var inte alls lika sugen när klockan ringde... det verkade smartare att sova en timme till.

Varför?

Har just varit och handlat. Fredagkväll efter sex. Affären var full av barnfamiljer med hungriga, trötta och gnälliga barn.
Varför? Hur kan man utsätta sina barn för sånt?
Jag inser så klart att det finns dom som måste ha sina barn på dagis till sent även på fredagar, men är det inte dålig planering att behöva åka och handla med dem? Det kanske man kan fixa tidigare i veckan, menar jag.

Ja, jag vet att jag sticker ut hakan här. So shoot me.

heja heja!

Idag hejar vi på min bror Masse som ska springa Stockholm Halvmarathon!

Heja Masse, friskt humör!

Vi hejar också på min andra bror Björn som skulle ha sprungit men blev tvungen att jobba. Fast vi hejar ändå för att vi gillar honom.

Heja Björne, friskt humör!

Update: 1.51.46. Bra jobbat i ösregnet!

inte lätt att veta

Vi tittar på ett program om en pojke som kan förvandla sig till en hund.

Hanna: "Mamma, måste vi verkligen titta på det här?"
Jag: "Nej, det måste vi verkligen inte. Vad vill du se då?"
Hanna: "Det här."