och nu blir det mera gnäll

Brukar ni också känna så att alla måsten och borden blir övermäktiga? Att listan över allt som ska göras blir så lång att man till slut inte får något alls gjort? Just så känns det för mig för tillfället. Mitt nya jobb kräver all min energi, och det lilla jag har över räcker precis till att fixa mat åt mig och Hanna på kvällarna (Sven jobbar), umgås lite med henne coh få henne i säng. Sen kraschar jag, antingen i sängen eller som i kväll i soffan. Orkar inte ens sätta på tv:n. Och listan blir bara längre och längre.

Borde packa upp alla tomtar och göra lite julfint. Orkar inte.
Borde packa upp och sortera alla mina jobbgrejer. Orkar inte.
Borde lämna in dunjackan till kemtvätt. Orkar inte.
Borde fixa ljusslinga till enen på framsidan. Orkar inte.
Borde fundera på hur många julkort vi ska skicka, skriva dem och posta. Orkar inte.
Borde tvätta killarnas tvätt. Orkar inte.
Borde tvätta bilen. Orkar inte.
Borde köpa julklapp till dagisfröknarna. Orkar inte.
Borde plocka undan, städa, fixa, tvätta, diska. Orkar inte.
Borde boka tid för klippning. Orkar inte.
Borde lämna tillbaka försenade filmer till biblan. Orkar inte.

Orkar inte. Skönt att det är fredag i morgon. Då får jag kärt besök på kvällen.

Varning för gnäll

Jag är trött trött trött och känner att jag snart går sönder av alla måsten och den totala bristen på egentid. Mina egna behov och önskemål självdör snart i brist på dagsljus och TLC.

***


Äsch, jag måste bara få gnälla lite - inget att bry sig om. Det går över.

Denna dagen ett liv

Ack så skönt med en helledig dag utan en massa måsten, men jag ska erkänna: jag har tråkigt.
Sven pluggar, Hanna och Ellinor sover på soffan (suck, men det är inte jag som nattar i kväll so whatever), köttfärssåsen puttrar, snart kokar pastavattnet - och jag dricker rödvin i köket. Nyss tvingade jag med mig Sven på en tur till K-Rauta - inte köpa bara titta. Våra nya grannars renoveringsiver i kombination med flera vänners köp-å-sälj av bostad har inspirerat mig och mitt huvud bubblar av planer och idéer. Tyvärr är responsen hos maken ljum, han vill ägna all tid åt sina studier, hinner knappt ens hjälpa till med markservicen här hemma. Men nu fick jag i alla fall strosa runt lite, fundera på tapeter till köket, göra en snabb beräkning hur mycket det skulle kosta att klä in trappan, titta på dörrtrycken och lite annat. Jag får nöja mig med det så länge.
Nä, nu är det dags att duka bordet, hälla av pastan, väcka dottern och servera dagens middag. Lite mer vin först bara...

***

PS: två kollegor med samma förnamn har visning på sina lägenheter i morgon. Båda har köpt hus i samma område. Slump eller ödet? *nynnar arkiv X-låten* Ja, men jag sa ju att jag har tråkigt.

sömnlöshet och vad man kan göra istället

I natt var det lite svårt att få nån ordentlig snurr på sömnen. I stället ägnade jag mig åt djupt filosofiska funderingar. Till exempel gick jag igenom hela alfabetet för att se om alla bokstäver fanns representerade som första bokstaven i släktens förnamn. Till exempel A: Agneta, Amanda, Anki, Anna, Annika (både med c och k), Adrian, Andreas. Ja, kära läsare, jag förstår att ni hemskt gärna vill se en komplett lista, men ni får nöja er med detta smakprov. I stället vill jag uppmana alla att göra en egen lista, men vänta tills ni ligger där och inte kan sova.

Förresten kan jag meddela att vi, så vitt jag vet, täcker upp alla bokstäver utom Q, X, Y, Ä och Ö. Men då har jag i ärlighetens namn räknat med pappan till min brors bonusbarn (han börjar på Z, det var enda anledningen till att han räknades. Begreppet släkt kan vara ganska generöst, som ni märker. Moderna tider, ni vet.) Nu ska jag ringa min farbror och övertala honom att vid 80 års ålder ändra stavningen av sitt förnamn till Qurt.

orka!

Åh meh, jag orkar inte ha så här ont i halsen längre! Nu har det nästan gått en vecka och det har inte blivit ett dugg bättre, tvärtom. Det enda som hjälper någorlunda är att knarka Alvedon hela tiden. Det senaste dygnet har jag dessutom haft världens tryck i öronen och det är inte heller roligt.

Och kom inte och säg att jag ska gå till doktorn för det är inte halsfluss utan bara nåt elakt virus som uppenbarligen vill se mig lida långsamt och lääänge och jag vet redan nu att doktorn inte kommer att göra ett **** åt det.

Ja, jag är arg.

Jag önskar att jag hade ett sånt jobb som man kan vara hemma ifrån tills man blir frisk, men 23 nioåringar står inte kvar där man ställer dem och det finns ingen annan personal utan i så fall får nån annan jobba dubbelt och då pallrar jag mig hellre dit själv och förresten så *MORR*

(För den som tror att prick allt som jag skriver här är Guds sanning: nej, jag önskar inte att jag hade ett annat jobb. Bara ibland och bara korta stunder. Det är tillåtet. Ni behöver inte lägga anonyma lappar hos chefen.)