Hell week

Mitt uppe i en av vårens värsta veckor. Förutom det vanliga jobbet är det utvecklingssamtal i mängd och dessutom klasskonferens att förbereda och genomföra. Sen hem till nästa jobb - att handla och laga mat till sex personer, helst med inspiration och inlevelse och gärna billigt eftersom plånboken är januaritunn. Pannkakor idag. Efter det är orken slut, och jag är väl inte världens roligaste mamma och fru, direkt.
Men det går över. Bara att härda ut. Och idag, när jag knappt kunde andas av tröthet och stress, kom en jobbarkompis och gav mig en festinbjudan!

Krax

Idag har jag jobbat. Redan i morse stod det klart att jag lät som en kråka, och vid halv tio-rasten var chefen redo att skicka hem mig. Jag höll dock ut eftersom jag hade två viktiga möten på eftermiddagen, men let me tell you: det var igen lek.

Ikväll försöker jag vila rösten, för i morgon kör jag solo större delen av dagen (det gör jag iofs för det mesta, men inte alltid i helklass) och kan inte stanna hemma även om det kanske skulle vara klokast. Men snart är det helg igen, då ska jag hålla klaffen mest hela tiden.

icke-jobba

Har varit på jobbet idag men har inget att göra där. Har inget klassrum att inreda, för där är möbelförråd just nu och sen ska golvet rivas ut och bytas. Jag kan inte göra några beställningar eftersom jag fortfarande inte vet hur många barn jag får eller hur många som är sex resp. sju år. Därför kan jag heller inte göra sån praktiska saker som att skriva listor, göra namnlappar osv. Det lilla material som jag tagit med till skolan (resten har jag här hemma) får ligga kvar i sitt skåp till hösten - inget klassrum, ni vet.

Suck.

Men i morgon kommer den nya läraren som ska ha min gamla klass, och då kan det bli lite gjort, förhoppningsvis. Sen kanske jag kan kompa på torsdag? Nåt jobb lär jag iaf inte ha kvar att göra.

Dagens träning: springa lugnt i ca 30 minuter plus lite närkontakt med trapporna på Ekebyskolan (jag hittar inte på själv, har faktiskt ett program jag följer!).

och nu blir det mera gnäll

Brukar ni också känna så att alla måsten och borden blir övermäktiga? Att listan över allt som ska göras blir så lång att man till slut inte får något alls gjort? Just så känns det för mig för tillfället. Mitt nya jobb kräver all min energi, och det lilla jag har över räcker precis till att fixa mat åt mig och Hanna på kvällarna (Sven jobbar), umgås lite med henne coh få henne i säng. Sen kraschar jag, antingen i sängen eller som i kväll i soffan. Orkar inte ens sätta på tv:n. Och listan blir bara längre och längre.

Borde packa upp alla tomtar och göra lite julfint. Orkar inte.
Borde packa upp och sortera alla mina jobbgrejer. Orkar inte.
Borde lämna in dunjackan till kemtvätt. Orkar inte.
Borde fixa ljusslinga till enen på framsidan. Orkar inte.
Borde fundera på hur många julkort vi ska skicka, skriva dem och posta. Orkar inte.
Borde tvätta killarnas tvätt. Orkar inte.
Borde tvätta bilen. Orkar inte.
Borde köpa julklapp till dagisfröknarna. Orkar inte.
Borde plocka undan, städa, fixa, tvätta, diska. Orkar inte.
Borde boka tid för klippning. Orkar inte.
Borde lämna tillbaka försenade filmer till biblan. Orkar inte.

Orkar inte. Skönt att det är fredag i morgon. Då får jag kärt besök på kvällen.

över ytan

Ursäkta att jag inte är världens roligaste bloggare, men det är med nöd och näppe jag håller näsan över vattenytan these days. Min kollega är sjukskriven, ungarna mer vilda än tama, det är decembermörkt och Sven jobbar kväll. Och även OM jag skulle få lite inspiration är datorn upptagen. Hannas nya favorit är klippdockorna på disneyslottet och jag får snällt vänta.

på tredje dagen

Nu har jag jobbat i tre dagar på mitt nya jobb, och sakta men säkert börjar bitarna falla på plats. Jobbet med barnen kan jag, det är inte det svåra, utan det är alla rutiner som tar tid att lära sig. Hur gör vi när vi ska gå och äta? När vi ska ut? Var finns materialet? Vem ska jag fråga om vad? Hur funkar allt????

Jag är aptrött på kvällarna, men nu börjar det vända - jag vet vad alla barn heter, bara det är en stor fördel som underlättar enormt. Jag har träffat flera föräldrar, och börjar få kläm på vilken personal som är vem. Ett problem är att jag har fått klara direktiv att kliva in och ta över ansvaret, men hon som har skött ruljangsen hittills vill inte riktigt släppa taget än... trots att hon har fått samma direktiv, alltså att lämna över till mig.

Lite att bita i, alltså. Lägg dessutom till en handfull riktigt stökiga killar, så har ni min nya tillvaro i ett nötskal.

Varning för gnäll

Jag är trött trött trött och känner att jag snart går sönder av alla måsten och den totala bristen på egentid. Mina egna behov och önskemål självdör snart i brist på dagsljus och TLC.

***


Äsch, jag måste bara få gnälla lite - inget att bry sig om. Det går över.

Denna dagen ett liv

Ack så skönt med en helledig dag utan en massa måsten, men jag ska erkänna: jag har tråkigt.
Sven pluggar, Hanna och Ellinor sover på soffan (suck, men det är inte jag som nattar i kväll so whatever), köttfärssåsen puttrar, snart kokar pastavattnet - och jag dricker rödvin i köket. Nyss tvingade jag med mig Sven på en tur till K-Rauta - inte köpa bara titta. Våra nya grannars renoveringsiver i kombination med flera vänners köp-å-sälj av bostad har inspirerat mig och mitt huvud bubblar av planer och idéer. Tyvärr är responsen hos maken ljum, han vill ägna all tid åt sina studier, hinner knappt ens hjälpa till med markservicen här hemma. Men nu fick jag i alla fall strosa runt lite, fundera på tapeter till köket, göra en snabb beräkning hur mycket det skulle kosta att klä in trappan, titta på dörrtrycken och lite annat. Jag får nöja mig med det så länge.
Nä, nu är det dags att duka bordet, hälla av pastan, väcka dottern och servera dagens middag. Lite mer vin först bara...

***

PS: två kollegor med samma förnamn har visning på sina lägenheter i morgon. Båda har köpt hus i samma område. Slump eller ödet? *nynnar arkiv X-låten* Ja, men jag sa ju att jag har tråkigt.

Jag VET

att jag har blivit grymt dålig på att uppdatera. Lite mycket att göra, bara... men idag är det fredag, och veckan peakar med skolans 40-årsfest OCH begravning av kollega. På samma dag. Och i morgon ska Hanna på kalas (present inköpt, tack och lov) OCH spanska Carmen kommer - gissa om vi har hunnit städa?? Nä, just det....

Räcker det inte snart?

Nu har det regnat hur länge som helst. Regn, regn, regn.

Fast det är klart. Man slipper vattna. Och förhoppningsvis kanske allt regn har regnat klart lagom till midsommar och Skåneresan. Man kan ju alltid hoppas.

Sen ska jag bara bli frisk också, så är allt A-OK.

trött

Det har varit en lååååång dag idag. Jag har jobbat, och som väntat efter tre dagars bortavaro var det en del att ta tag i. Det var roligt att träffa elever och kollegor igen, men jag är så fantastiskt förkyld att jag knappt får luft, och då blir ju allt lite.... jobbigare. Om man säger så. När jag åkte hem var jag slut som människa, och mycket riktigt blev Hanna och jag osams så fort vi kom ut i bilen på dagisparkeringen. Trött mamma + trött unge = tjafs och bråk. Vi blev inte sams förrän vi hade fått middag i magen. Sen gick vi upp och skulle ta ur lakanen ur killarnas sängar, och det rummet är så hemskt skräpigt och dammigt (trots städning under övervakning - dock ej min - så sent som förra lördagen de var här) att jag lovar att ni inte skulle tro mig om jag berättade. Nåja, jag har för länge sen bestämt att jag inte tänker befatta mig med de stora barnens rum, jag har nog att göra med alla andra rum i huset. Men inte blev man gladare, direkt.

Jaja, nu fick ni stå ut med lite gnäll så här på torsdagskvällen.

backlash

aj aj aj... igår kväll kändes ryggen ganska bra, jag behövde inte ens ta några smärtstillande när jag gick och la mig. Men vid fyra i morse, när jag hjälpte Hanna byta pyjamas efter en liten olycka, smällde det till igen och gjorde så ont så jag nästan skrek.
Det var bara att gå och vanka runt runt en timme innan det kändes okej att gå och sova igen. Sen sov vi till nio, skönt, men jag har fortfarande ont och kan varken sitta, ligga eller stå nån längre stund i taget.
Tusan också. Jag som var så glad för att det verkade ge med sig! Till på köpet har jag fått ont i halsen också.... fats bara lite, än så länge, peppar peppar. Och Hannas näsa är inte snygg, hon är snorig och såret vill inte läka. Det blir ingen lek med Elin idag heller.

Suck. Tur att vi har jullov en dryg vecka till. Till den sjunde ska väl alla åkommor ha gett med sig, hoppas vi.

orka!

Åh meh, jag orkar inte ha så här ont i halsen längre! Nu har det nästan gått en vecka och det har inte blivit ett dugg bättre, tvärtom. Det enda som hjälper någorlunda är att knarka Alvedon hela tiden. Det senaste dygnet har jag dessutom haft världens tryck i öronen och det är inte heller roligt.

Och kom inte och säg att jag ska gå till doktorn för det är inte halsfluss utan bara nåt elakt virus som uppenbarligen vill se mig lida långsamt och lääänge och jag vet redan nu att doktorn inte kommer att göra ett **** åt det.

Ja, jag är arg.

Jag önskar att jag hade ett sånt jobb som man kan vara hemma ifrån tills man blir frisk, men 23 nioåringar står inte kvar där man ställer dem och det finns ingen annan personal utan i så fall får nån annan jobba dubbelt och då pallrar jag mig hellre dit själv och förresten så *MORR*

(För den som tror att prick allt som jag skriver här är Guds sanning: nej, jag önskar inte att jag hade ett annat jobb. Bara ibland och bara korta stunder. Det är tillåtet. Ni behöver inte lägga anonyma lappar hos chefen.)

Världskrig i sju akter

Nu har hon somnat. Nu, kvart över tio gav hon upp och somnade äntligen. Jag är helt slut och gråtfärdig, vi har varit osams om allt, precis allt. Så här har det varit varje kväll den här veckan och det är inte roligt att vara ensam vuxen i huset då.

apatisk

Så många borden, så lite ork.
Borde tömma diskmaskinen, borde städa i köket, borde skura det där allt annat än fräscha badrumsgolvet. Borde borde borde.
Men orkar inte. Vill bara gå upp till min underbara dotter som ligger där uppe, nybadad, rosig och med rufsigt hår och lyssnar på Karlsson på Taket. Jag vill krypa ner under hennes täcke och bara sova med hennes kalla fötter mot mina ben.

Skärpning. Snabbröjning, sen sova. På skarpen.

Ännu en dag

Idag har det varit en sån där dag ni vet. Jag har varit trött och småirriterad mest hela tiden, känt mig stressad över jobbet utan att kunna göra något åt det, Hanna har förstås känt av det och blivit avig hon också (eller är det bara jag som uppfattat det så?)

Nu är i alla fall maten uppäten och undanstädad, huset är hyfsat städat och vi ska titta på Bolibompa. Sen är det min tur att natta, gissa vem som kommer att somna först?