Sjukt nöjd

Hemma efter en 10.22 km lång kvällspromenad... Gött!!

En kväll att minnas

Ett historiskt ögonblick i går kväll - för första gången var det Hanna som läste godnattsaga för mig istället för tvärtom! Min stora fina tjej....

Marathon-Masse

Jo visst åkte vi in till stan för att heja fram Masse genom målet på Stadion! Att stå där på läktaren och se alla dessa fantastiska människor som svänger in på upploppet är en enorm upplevelse - så mycket vilja, all j****r-anamma, så mycket pannben... hela tiden kommer nya människor som är så glada, så rörda, så stolta över att de äntligen når sitt mål efter månader och år av träning. Som åskådare ryser man hela tiden och tårarna ligger på lut, åtminstone på mig. Jag blir så otroligt imponerad av alla dessa människor, av det de presterar!

Och Masse då, min bror. För femte gången genomförde han Stockholmsmaran, och även om du firade målgången med att kräkas på Stadions innerplan så är jag ändå så otroligt stolt över

dig, Masse! Du äger!!

Vinnare

Stolt!

Idag var det avslutning på simskolan och Hanna fick inte bara ett diplom, utan kunde också köpa två märken! Dels Doppingen (se nedan), men också Livbojen som visar att hon har simmat med kläder och med flytväst, och att hon har lärt sig bad- och sjövett.

Pst!

Jag har varit på gymmet!

Doppingen

I dag har Hanna tagit sitt första simmärke, Doppingen. För att få det måste man hoppa i från kanten tre gånger, titta under vattnet tre gånger och simma under vattnet genom en ring tre gånger. Hon är så stolt - och jag med!

För att fira åkte vi och köpte en märkessköld!

Dagens konfirmand

Proudly presents

Ta-daaa! Efter ett och ett halvt år är den äntligen klar - tröjan jag stickat till Hanna. Det var i grevens tid, om några månader har hon vuxit ur sen...

Men hon är lika stolt som jag:
"Hanna, i morgon kan du ha din nya tröja till dagis!"
"Åh, då kan alla fröknarna se den när jag går förbi!"

Klart det blir tacos

Och kom inte och säg att jag inte lyssnar på majoriteten. Om alla andra äter tacos ska förstås även mina barn få det.
Däremot blir det INTE äpple- och palsternackssoppa. Teodor och Adrian, hör ni det? Ni är välkomna hit!

(Ps: idag har Hanna skrivit sitt namn själv, med penna och papper! Stolt!!)

Ja, för att förstå det här inlägget bör man nog ha läst kommentarerna till det föregående. Så gör det.

Guinea Pig

I går var jag på skolforum-mässan i Älvsjö. På förmiddagen lyssnade jag på en föreläsning om hur man kan skriva sig till läsning med datorns hjälp. Norske professorn Arne Trageton berättade om en metod som i korthet går ut på att eleverna under de första skolåren enbart använder sig av datorn när de ska skriva, och att de på så sätt inte bara lär sig bokstäverna snabbare, utan också lär sig läsa och producerar texter av högre kvalité jämfört med den traditionella läs- och skrivinlärningen.

Det här är intressant, tycker jag. Många barn har helt enkelt inte de motoriska förutsättningarna som krävs för att forma snygga bokstäver, och allt för mycket kraft och energi går åt till det istället för att verkligen kunna skriva det de vill.

När jag kom hem igår öppnade jag ett tomt worddokument, ändrade textstorleken till 36 punkter och lät Hanna gå lös på datorn. Hon älskade det. I dag ville hon skriva igen, och nu hade hon klivit upp ett steg och visade stort intresse för var de olika bokstäverna fanns på tangentbordet. Tillsammans skrev vi långa listor med namn på hennes nära och kära. Och sen skrev hon sitt namn helt på egen hand. Utan minsta hjälp från mig. Hon kunde också känna igen flera ord och "läsa" dem.

Min egen lilla försökskanin!

Spring-time

Om ni råkar befinna er på Åland i morgon och får syn på den här killen:

då kan ni heja lite från mig!

(Det är förstås min käre, galne bror som ska springa Åland maraton, i stormen...)

Och kolla här hur han såg ut för sju år sen!

ta-daa!

Mitt livs första, egentillverkade rönnbärskrans!