Det ljusnar

Det ser ljust ut. Inte bara det härliga dagsljuset, utan även på andra plan. Tillförsikt!

Stressad? Näää...

Bara en dryg månad återstår av terminen och i vanliga fall brulkar jag vara rätt stressad så här års. Men näää, känner inte av nån särsklid stress? Har klarat av de flesta samtal, ska skriva ihop några IUP:er, planera imför nästa år och se till att avsluta året bra med vår panik-lösnings-åldersblandade klass. Läget är under kontroll.

Vad beror det på då? Jag tror att det sena påsklovet med skönt väder och mycket vila spelar en stor roll. Att jag är ledig en dag i veckan, att jag tränar, tänker på vad jag äter och mår bra (bortsett från halsinfektionen). Roliga saker att se fram emot. Flera positiva faktorer som spelar in.

Hur som helst är det skönt att känna att jag är med i matchen och har koll på läget. Låt oss bara hoppas att det fortsätter så :)

det är bara jag igen

Sorry för den långa bloggtorkan - mycket jobb och sjukdom skyller jag på! Men idag är jag på banan / benen igen och är GLAD!! Jag ska tala om varför:

Efter Hannas födelsedag kände både Sven och jag att nu fick det vara NOG med allt fika och godis (ja, det blev viss överdosering där...) Nu har åtta veckor gått, vi har ätit en och annan godisbit och kaka, men i väldigt begränsad mängd. Jag har tränat, men inte mer än vanligt. I morse visade vågen på minus 4 kg. Jag har alltså tappat ett halvt kilo i veckan utan att behöva anstränga mig särskilt - och det känns så SKÖNT!! Yäy!! Och nu börjar slutspurtsträningen inför Vårruset (om nån dag eller så, när halsen är helt okej), så jag hoppas att jag kan gå ner de 4½ kg som är kvar till min första målvikt till sommaren. Borde gå, va?

framgång

Var på gymmet och lyckades springa längre än jag gjort tidigare. Inte långt, men längre. Det är jag nöjd med, för det visar ju att övning ger färdighet och allt sånt där.
Men ett problem är att mina träningsskor för inomhusbruk är för stora, så att de glappar när man går och springer. Därför kanske dagens projekt blir att köpa nya. Kanske. Snål-Ernst sitter på axeln och säger nej.

*snörvel*

I kväll är jag förkyld, har huvudvärk och känner mig febrig. I nuläget väger det nog åt att jag faktiskt stannar hemma i morgon, men det får vi se. Det börjar lossna på jobbet nu, och jag känner att barnen nu faktiskt ser mig som deras fröken - en stor seger, ska ni veta. Men nu blir det lov, och om tre veckor ses vi igen, och då räknar jag med att få ta ett steg tillbaka och lägga ner mycket tid på gruppstärkande arbete. Tre veckor är en lång tid i en sexårings liv.

Men gud i brallan vad skönt det ska bli med lite semester....