I dessa tider

Idag var jag inne på Gengåvan, den lokala varianten på Läkarmissionen och Myrorna. Tanken var att titta efter ett par skidor till mig själv. Hanna gillar att åka skidor och jag tänker att det skulle vara kul att vi åker tillsammans. Däremot är jag inte sugen på att betala flera tusen, vilket det kostar i sportaffärerna. Nåväl, jag hittade ganska mycket att välja på så jag köpte inget.

I affären gick en mamma omkring och samlade på sig leksaker. Begagnade McDonaldsleksaker, en gammal Barbie med tufsigt och smutsigt hår, en rosa legobåt och lite annat. Julklappar, helt klart. Och det var något i mammans blick som verkligen berörde mig: sorg och skam. Jag tänker på det klappberg som dagligen växer sig större här hemma, och jag känner en sån enorm tacksamhet för allt vi har. Alla är inte lika lyckligt lottade.

När jag hade hämtat Hanna på dagis och vi skulle åka hem så klagade hon för att hon inte fick plats med fötterna och hon ville att jag skulle skjuta fram sätet framför så att hon fick mer utrymme. Stackars Hanna var nog inte beredd på den moralpredikan hon fick då om hur glad hon ska vara som har en fin bil att åka i och att det minsann inte är alla barn som har det så bra :)

6 år

Den här helgen, den sista i september, är det sex år sen vi flyttade in i vårt hus. Vi hade känt varandra i fyra månader, och jag var redan i fjärde månaden med Hanna. Att bo i min lägenhet i Hässelby var inget alternativ, och Svens lilla lägenhet i Vallentuna centrum var redan för liten för vår växande familj. Fyra barn (varav en baby) och två vuxna i en 2½:a - nej, det gick ju inte. Att köpa bostadsrättsradhuset var ett snabbt och billigt alternativ, även om vi redan från början var lite trångbodda - det fanns bara 4 sovrum och vi behövde egentligen 5.

Åren gick och vi har till och från tittat på andra, större hus, men inte slagit till. Vi har nog trivts lite för bra för att vilja byta, och det har funkat ganska bra för killarna att dela rum. Nu befinner vi oss i ett läge där vi snart kan börja titta på mindre hus, eftersom barnen växer och så småningom kommer att lämna boet, så varför flytta nu?

Det är lätt att känna att det inte händer så mycket här hemma, men när man minns tillbaka så har det hänt massor: vi har målat och fixat alla sovrum, och bytt golv i det ena. Vi har satt in massor av garderober. Vi har totalrenoverat det ena badrummet. Hallen är också fixad med ny tapet, ny inredning och klinkersgolv med golvvärme. Kökets matplats har fått nya tapeter och är allmänt uppfräschat och de flesta vitvaror har bytts ut (utom kyl och frys, men de sjunger på sista versen...). Och nu sist: en vägg är byggd och vi ska snart börja måla och bygga om trappan.

Ute då? Jo, framsidan har fått ny trappa och nytt gräs. På baksidan har vi rivit det fula hemska uterumemt (tillhåll för katter och spindlar) och vi har byggt ett trädäck. Tomten har vuxit i och med friköpet, och vi har planterat häck.

Så vad jag menar är: det är lätt att fokusera på allt som vi inte har gjort, men man måste också komma ihåg allt som vi de facto har gjort.

Sex år. Det kan nog bli lika många till, skulle jag tro. Vi trivs här.

Tillägg: pannan glömde jag! Den är också ny!

Sorgligt

Idag tänker jag på min fd kollega som mist sin fru efter en lång svår sjukdom.
Cancer suger verkligen.

Ängel

Hanna: "Mamma, flyger änglar hela tiden?"
Jag: "Nej, ibland kan de sitta och vila sig på ett fluffigt moln"
Hanna: "Men kan dom inte gå ibland? Med sina små ben som dom sprattlar med? Eller springa och hoppa?"
Jag: *fniss*

Min filosofiska dotter, del 2

Hannas farfar dog för tolv år sen och varken hon eller jag fick träffa honom. Men hon pratar ofta om honom, gärna på kvällarna när hon ska sova. Ikväll blev hon riktigt hjärtskärande ledsen och grät mycket och länge efter sin döde farfar. Hon vill så gärna träffa honom att hon till och med reviderade sin fallande-stjärna-önskning. Länge har högsta önskan om hon ser en fallande stjärna varit att hon ska få vingar och ett trollspö, men ikväll fick att träffa farfar flytta upp på första plats. Som nummer två skulle hon önska sig vingar, trollspö, en mobil och en urvacker klänning. Trea kom att bli lite, lite större. Men bara lite, hon vill absolut inte bli en gammal tant, det grät hon också över.

Det känns som att vi kommer att ha en del filosofiska diskussioner framöver. Om livet och döden och livet efter detta. Djupa saker. Jag är så tacksam över att ha hennes förtroende i dessa frågor, min kloka lilla dotter.

Min filosofiska dotter

Teliareklamen: "vad kommer först, eget rum eller egen mobiltelefon?"
Hanna: "Men så är det inte, det ska vara vad kommer först, ägget eller ankan?"
Jag: "Hönan"
Hanna: "Ägget eller hönan. Jag tror ägget, mamma!"

Tapet-tankar

Den här gillar jag, den vill jag ha i köket. Min kompis Anso har den i sin hall, och jag gillar den jättemycket!

Bara jag

Det är bara jag nu. Alla andra i familjen sover, tv:n är avstängd och jag sitter ensam i soffan med datorn i knät. Egentligen är jag trött och borde sova, men den här stunden är så skön så jag vill inte. Inte riktigt än. Tankarna är många och behöver sorteras, och det funkar inte när jag har hela familjen omkring mig. Jag funderar på jobb, mitt nuvarande och mitt nya. Jobbarkompisar. Köket, ska vi tapetsera eller måla? När ska jag hinna lämna tillbaka Hannas sena biblaböcker? Planerar för helgen när Anna kommer från Göteborg. Sånt. Ni vet. Allt och inget.

Bröderna Lejonhjärta

Vilket fantastiskt mästerverk! Häromkvällen läste jag de två första kapitlen för Hanna (efter en lång diskussion om döden och vart man kommer när man dör). I kväll har vi sett sista avsnittet i filmen på tv, och jag har lovat att vi ska läsa om vad som händer när Skorpan kommer till Nangijala ikväll. Jag vet inte om det är för tidigt, men jag märkte när vi såg det läskiga på tv att hon faktiskt sållar bort sånt som hon inte förstår - hon tar inte in det, helt enkelt. Och kanske är det bra att få sagan en liten bit i taget.

Hanna har mycket funderingar om döden just nu, kanske beroende på att jag har varit på två begravningar på kort tid. Jag försöker att svara på alla frågor så ärligt jag kan, men visst är det skönt att slippa säga "jag vet inte" och istället berätta om Nangijala där det ännu är sagornas och lägereldarnas tid. Det känns mer trösterikt att tänka sig att Sture och Tony är där nu och väntar på sina nära och kära medan de sitter och metar på den gamla stenbron nere vid ån.

Lördagslista

Nä hörrni nu är det väl dags för en till lista?

• Till Barnens Djungel idag med inlånade kompisen Stor-Elin.
• Måste klippa gräset. Vattenslangen syns inte längre.
• Sugen på kräftor! I kväll, kanske?
• Dagisavgiften sänkt med tre hundra kronor i månaden - bra grej med att ha en 4-åring :)
• Nästa måndag börjar simskolan i badhuset - varje måndag i tio veckor ska vi ner i plurret, Hanna och jag! Stor-Elin är också med i samma grupp = LYCKA!
• Hanna berättar om en dröm hon haft i natt: "man behövde gå neråt när man var där uppe, faktiskt!"
• Nu ska vi göra frukost!

Blandat

• Skulle det inte bli fint väder idag? Simskola i +15 grader och mulet... bergis blåser det nere vid badet också.
• Barbie-prinsen har fullt upp. Idag är han prins Erik och uppvaktar Ariel, igår var det Askungen.
• Svens nya pass är klart, mindre än 48 timmar sen han var där. Snabbt!
• När vi åker till London, kommer vi att få svininfluensan då?
• Funderar på vad Hanna och jag ska hitta på i eftermiddag? Gymmet kanske?
• Om det inte har dykt upp några vattkoppor efter tre veckor, är faran över då?
• Nån som sett Ikea-utställningen på Liljevalchs? Det tänkte vi göra till helgen.

tre veckor

Jag har varit ledig i fem veckor nu, och ska vara ledig i ytterligare tre. (Jag vet, det är ett enormt privilegium att vara lärare och få 8 veckors sommarlov, men det är inte det det här ska handla om).
Just nu känner jag lätt ångest över att sommaren börjar lida mot sitt slut, men jag vet att jag snart kommer att börja tänka på jobbet igen, planera och fundera. Precis som vanligt. Och när den där dagen kommer, då när jag ska börja, då kommer jag att vara utvilad, med fulladdade batterier och jag kommer att se fram emot det nya läsåret. Det är alltid roligt att få träffa jobbarkompisarna, och, så småningom, eleverna. Och ganska skönt att livet återvänder till det vanliga, till rutinerna.

Fast inte än. Än finns tid att njuta av ledigheten, att ta dagen som den kommer, att göra vad man vill när andan faller på. Sven jobbar, men nästa vecka är han ledig och då blir det road trip för oss tre i lilla familjen. Sen har jag ytterligare en vecka, och då ska Hanna få vara några timmar på dagis, bara för att skola in sig lite efter alla dessa lovveckor. Då blir det storstädning av huset, med tvätt av täcken, kuddar, fönster och allt sånt. Och det är också då jag kommer att mentalt förbereda mig på den kommande terminen.

Livet är gott. Världen är stor. Här sitter vi, jag och min bror... eller jag menar min unge, och tittar på Molly Mus medan vi väntar på att middagen ska bli klar.

Over and out.