Dan före dopparedan

Klapparna är inslagna

Sillen är inlagd

Knäcken är kokad

Granen är klädd

Bring on X-mas!

Polka

Jag har jullov. Obeskrivligt skön känsla.
Firade det med att göra en sats polkaknäcke:

1 dl socker
1 dl grädde
1 dl ljus sirap
Blanda i skål, micra i ca 10 minuter (rör om då och då) tills det klarar kulprov.
Hacka ca 1 dl polkagrisar och rör ner.
Häll upp i knäckformar.
Klart!

Önskelista

Så här kring jul är det ju dags att skriva ner sin önskelista så att tomten vet vad han ska stoppa i säcken. Jag minns när jag var liten, då kunde jag formulera armslånga listor med mer eller mindre viktiga önskningar, och presumtiva klappköpare hade en hel del att välja på.

I kväll blev jag beklämd att inse att jag inte kan komma på en enda sak att önska mig. Ingenting. Och jag vet inte om det beror på att jag redan har allt jag behöver (knappast troligt) eller om jag har bortsett från mina egna behov så länge (till förmån för andra) att de helt har fösvunnit?
Visst är det en rätt sorglig tanke?

den som väntar på nåt gott

Nä hörni, det blir inte roligare än så här. Tiden och orken räcker liksom inte till. Vi hörs igen när allt lugnat ner sig lite, okej?

I dessa tider

Idag var jag inne på Gengåvan, den lokala varianten på Läkarmissionen och Myrorna. Tanken var att titta efter ett par skidor till mig själv. Hanna gillar att åka skidor och jag tänker att det skulle vara kul att vi åker tillsammans. Däremot är jag inte sugen på att betala flera tusen, vilket det kostar i sportaffärerna. Nåväl, jag hittade ganska mycket att välja på så jag köpte inget.

I affären gick en mamma omkring och samlade på sig leksaker. Begagnade McDonaldsleksaker, en gammal Barbie med tufsigt och smutsigt hår, en rosa legobåt och lite annat. Julklappar, helt klart. Och det var något i mammans blick som verkligen berörde mig: sorg och skam. Jag tänker på det klappberg som dagligen växer sig större här hemma, och jag känner en sån enorm tacksamhet för allt vi har. Alla är inte lika lyckligt lottade.

När jag hade hämtat Hanna på dagis och vi skulle åka hem så klagade hon för att hon inte fick plats med fötterna och hon ville att jag skulle skjuta fram sätet framför så att hon fick mer utrymme. Stackars Hanna var nog inte beredd på den moralpredikan hon fick då om hur glad hon ska vara som har en fin bil att åka i och att det minsann inte är alla barn som har det så bra :)

Jakten är över

Förra året inleddes en tradition som går ut på att vi passar Hannas kompis Elin en dag så att hennes föräldrar får julhandla, och att de passar Hanna en dag i samma syfte. I går var Elin här, och idag var det vår tur. Startskottet gick tidigt, Hanna lämnades redan halv tio eftersom vi ville börja i Kista och vara där ungefär när de öppnade. Allt för att slippa de värsta folkmassorna. Och mycket riktigt var det glest i affärerna, och medan vi var där (till nästan halv ett) tog det aldrig riktigt fart. Vi började undra om det kanske fanns ett bombhot som vi inte visste om?

Efter Kista åkte vi in till stan. Av en enda anledning: för att äta lunch på Vapiano. Det var lätt värt den extra turen, och Sven som var där för första gången blev helsåld - som jag trodde :)

Mätta och belåtna åkte vi sen till Barkarby för ett ärende på Media Markt, och det var där alla var. På parkeringen. Den är så felplanerad så att om du kommer in så är det nästan omöjligt att ta sig ut, alla bilar står still och bara tutar på varann. Som tur är så hade jag hört nån prata om att det finns en annan väg ut, om man åker runt på Mios baksida och sen bort till andra sidan av området. Inte en bil och plättlätt att ta sig ut! Haha!! 1-0 till mig.

Hemma igen blev det julklappsinslagning av hela slanten. Mysigt, vi lyssnade på julmusik och drack glögg medan vi fixade. Sen blev det te och en macka i soffan, och när Hanna kom hem (hon hade varit på Luciatåg i kyrkan på kvällen) blev hon överlycklig att få se klapphögen i vardagsrummet:)

Nu är de allra flesta klapparna fixade och det känns såååå skönt! Bara lite smått att fixa, och det gör vi i veckan och nästa helg. Härligt!!

Skärpning

Nu måste jag skärpa mig. Till och med jag blir besviken varje gång jag tittar in här och ser att jag inte har uppdaterat. Trist bloggare!

Okej, en snabbgenomgång av veckan som varit:

.... eeehh, kommer bara ihåg att jag har varit sjuk. Så kul har vi haft det.

Idag ska Stor-Elin vara här så att hennes föräldrar kan ägna dagen åt klappjakt, och i morgon ska Hanna vara hos dem medan Sven och jag trängs med alla andra julshoppare. Hon skulle ha kommit för en timme sen, så vi väntar, kan man säga.... en del av oss mer än andra :)

Julmarknad på Steninge Slott. Vi var där för några år sen, och det jag minns var att det var varmt, trångt och alldeles för mycket människor. I år var vi ute i god tid och fick en underbar start på julen. Vi handlade lite smått och gott, bland annat årets tomte, en julklapp och förstås några karamellstrutar.
Nu har julen börjat!

God morgon!

Inatt har det snöat och jag väcktes av plogbilen för en stund sen. Vi har en lugn dag framför oss utan några egentliga måsten eller planer - underbart! Hanna och jag ska julpyssla lite, och sen kanske det blir pepparkaksbak? Jag menar, det är ju första advent nästa helg, då måste vi ju ha laddat :)

I morgon ska jag åka in till stan och träffa mina vänner från förskollärarlinjen - vi ska ses på Vapiano i Gamla Stan, äta och prata bort några timmar. Det avr länge sen vi sågs, så det ska bli kul!

Mer då? Nä, inget särskilt, det blir en paushelg innan julstressen rullar igång. Det behöver jag!

fram till påska

Läste en sak i P:s blogg om att man inte kan ha julstjärnan hängande hur länge som helst så här års. Tjugondag Knut var ju ett tag sen, liksom. Men jag har noterat att det är ganska många som trotsar traditionerna i år, i vart och vartannat fönster ser man adventsljusstakar och stjärnor. Själv har jag förpassat alla julsaker till slagbordet i vardagsrummet, men de är ännu inte nerpackade i lådor och uppburna på vinden. I Hannas rum lyser fortfarande ljusstaken, men den är rosa så det kanske inte räknas?? Den tjänstgör också som nattlampa, och den får stå kvar tills fullvärdig ersättare är inhandlad.
Så P. Du är inte ensam.

Koma

Idag har vi varit riktigt lata. Innan vi ens satt oss vid frukostbordet blev vi inbjudna till förmiddagsfika hos Stor-Elins familj. När vi fikat klart lämnade vi Hanna där och åkte iväg för lite julklappsshopping - ja, vi har ju fortfarande kvar att ge klappar till bonusbarnen, som kommer på onsdag.
Efter hemkomst och hämtning av Hanna åt vi lite mat (nej, inte julmat. Pasta med svamp- och skinksås) och sen somnade vi allihop. Det känns som att vi inte riktigt har vaknat än, och snart är det dags för sängen.... en riktigt lat, härlig dag alltså!

Planerna för de närmaste dagarna innefattar ev. Ikeabesök, en sväng in till stan för besök på Bemz-butiken där vi ska beställa ny klädsel till vår soffa, samt ommålning av köket. Rapport följer.

God fortsättning

på julen!

Nu är vi hemma igen efter några härliga juldagar i Nyköping hos mormor och morfar.
Laddning av batterierna är påbörjad och pågår fortfarande.
Vi hörs.

Är det bara vi...

.... eller är det fler som har en fyraåring i full tomtemundering som skuttar runt och sjunger med till "Ja se det snöar"-skivan?

Det är maj.

det är över nu

och jag sitter ensam i soffan framför nån film. Masse och Görel har åkt, Sven nattar Hanna, pojkarna bygger upp Lucas gigantiska Lego-vaddetnuvarförnåt och Ellinor är på sitt rum. Köket är rensat, diskmaskinen surrar och jag är SÅÅÅÅ nöjd med vår dag!

Vi började med frukost tillsammans med barnens mamma Annika, vilket raskt följdes av sällskapsspel och förberedelser, sen kom M&G, vi tittade på Kalle och fikade. Efter ett lyckat julbord kom han äntligen - "riktiga" Tomten! Hanna var oväntat oblyg, och talade minsann om för tomten att hon var snäll men att "dom där (pekar på sina bröder) brukar bråka ibland". Hon vågar till och med ge tomten en kram, och sen konstaterade hon att tomten hade likadana skor som pappa (fast det var Masse som var tomte). Sen följde ett klapprejs utan dess like. Jag hoppas och tror att alla blev nöjda med sina klappar, jag vet i alla fall att jag blev det!
Hanna fick en prinsessklänning som morbror Björne köpt på Disney Store i Chicago, så nu har vi glitter precis överallt... hon fick också sitt första smålego, en cd-spelare, en docka, ett bowlingspel och mycket annat. Det var en nöjd men trött tjej som sa god natt för en stund sen.

Tack alla nära och kära, även de som inte kunde vara här i kväll, för en fantastisk jul! Och tänk, den blev faktiskt vit, det var det nog ingen som trodde....

dan före dan före dopparedan

Vaknade av mig själv klockan sju i morse och hade sovit sju timmar på raken utan att vakna/bli väckt. Underbart! I går somnade Hanna i min säng, så jag la mig helt sonika i hennes när jag gick och la mig. Sen sov vi som tre små grisar hela natten.

Men nu, snart ett halvt dygn senare, är jag allt annat än utvilad. En hektisk (inte stressig, hektisk) dag har lett till ryggont och ont i ena rumpan (samma sida, kan det vara ischias?) och ett humör som tyvärr kunde vara bättre (att få månadens lönespec hjälpte inte ett dugg...)

I morse hängde vi på låset i Täby C, där de sista klapparna införskaffades. Rusade dessutom in och högg första bästa klädesplagg till mig själv att ha på julafton. Sen åkte vi hem till vårt lokala centrum där Sven och Hanna köpte årets gran (osedd, i strumpa) och jag handlade det sista av julmaten. Sen åkte vi hem och klädde granen, till stor glädje för lill-Lurpan. Den är superfin, bra köpt älskling!

Nu jobbar Sven, vi har just ätit pannkakor och vi ser på Bolibompa. Sen blir det nog en tidig kväll för både mig och Hanna.

noll fantasi

Som skolfröken vet jag hur roligt det är att få uppskattning för terminens arbete när det är avslutning. Därför har jag alltid lagt ner ganska mycket tankemöda på dagisfröknarnas presenter vid jul och sommarlov. Men i år tröt både fantasin och orken, så det fick bli som Hanna ville: choklad.

Fast om de resonerar som jag så kommer de ändå att uppskatta tanken. Det är den som är viktig.

hemma bäst

Hanna och jag är hemma igen från en hektiskt dygn i Nyköping. I går åkte vi direkt till min bror Björn i hans nya lägenhet där vi åt sushi och quesadillas (ja jag vet, värsta cross over) tillsammans med mormor, morfar och Hannas kusin Amanda som fyllde 12 år tidigare i veckan. De bor i en supermysig vindslägenhet komplett med takfönster och murstock och hela kittet. Tack för en trevlig kväll, Björn!

Idag åkte vi hem till moster Annika och överlämnade present till den andra tvillingen Julia, och där fikade vi kaffe och lussekatt. Sen åkte vi till Fabriksbutiken, där de har andrasorteringsförsäljning på porslin och husgeråd. Där inhandlades diverse julklappar, och dessutom två pepparkaksformar som föreställde Mumintrollet och Lilla My till Hanna. Åh, det fanns så mycket fint i den affären, och till väldigt bra priser. Just nu hade de dessutom 20% på hela sortimentet.
Sen besökte vi två blomsterbutiker (ni vet på landet, i gamla lador och växthus) i jakt på lummer. På sista stället köpte jag årets tomte (har köpt minst en varje år sen jag flyttade hemifrån) och Hanna köpte en kompis till sin julbock.

Nu är vi hemma och väntar på pappa Sven som är på väg från Kopparberg. Till min stora lycka har han tackat nej till att gå på julfest ikväll, och det betyder att vi faktiskt kommer att få träffas för första gången på vad som känns som en evighet!

den ultimata julsången

För mig är det här julsången med stort J. Nästan 25 år senare ryser jag fortfarande när jag ser videon. Människorna som gjorde det här är så välbekanta för mig, nästan som gamla vänner, de utgjorde en viktig del av mitt liv då i mitten på 80-talet. Duran Duran, U2, Police, Spandau Ballet, George Michael, Bananarama, Paul Weller....

Om ni inte har läst Bob Geldof's självbiografi, "Is this it?", måste ni göra det. Sidorna som handlar om Band Aid och Live Aid är fantastisk läsning. Särskilt minns jag hans jämförelse mellan Band Aid och USA for Africa: när "Do they know it's Christmas time?" spelades in släntrade Sting in från gatan med morgontidningen under armen, ingen var stajlad och fiffad, alla kom som de var och hade roligt tillsammans. När "We are the world" skulle spelas in i USA var det ett gigantiskt kändisjippo med champagne, kaviar och väldigt mycket stjärnglans. Geldof var inbjuden men kände sig rätt malplacerad i glamouren... och självklart reagerade han och tyckte att omkostnaderna var för höga, de pengarna skulle ha gått till de svältande i Afrika istället.

Så om du är intresserad av 80-talsmusik, läs boken! Jag har den, om du vill låna.

Och lyssna på låtens budskap: tänk på de som är mindre lyckligt lottade än du nu till jul. Jag lovar att jag ska göra det.

Och här kan du höra b-sidan på singeln, där alla artisterna lämnar sina egna julhälsningar. (Missa inte David Bowie vid 2:22, ståpäls! Och Sir Geldof himself på slutet!)

mer gnäll

Aj aj aj, vad ont i halsen jag har. Och i huvudet.
Men idag har jag och min unge packat upp alla familjens tomtar och lyssnat på Peter Jöbacks nya julskiva (som kom med posten från Tomtefilialen i Nyköping, TACK!). Till middag blir det tomtegröt och till efterrätt lussebullar. Och kvar i brevlådan ligger en beställd julklapp till Hanna - hon har benkoll på posten och kollar varje dag om något är till henne, så den får jag smussla in lite senare.